Eftersom tiden före och efter exakt 12.00 kan brytas ner i oändligt små bitar så kommer klockan fortfarande vara 11.59.59,9999999999.... oändligt nära 12.00. Tiden precis efter 12.00 kan också brytas ner till oändligt små bitar - 12.00.00,00000000000000[...]00001 och därför är klockan inte heller exakt 12.00 oändligt nära men åt andra hållet.
Jämförtbart med det hela är maximumvärdet för y på en andragradsfunktion. Oändligt nära åt x-axelns minus- respektive plussida kommer grafen fortfarande att luta. Skillnaden ligger dock i att det går att bestämma ett värde för maximum av y, något som inte går för längden av klockslaget 12.00.
En vän till mig påstod en dag att tid endast är en följd av övergångsperioder. Övergångsperioderna går precis som bitarna att bryta ner oändligt långt, även om deras exakta längd aldrig går att bestämma. Därför är övergångsperioderna oändligt små, och i slutändan försumbara. Därmed existerar inte övergångsperioderna och inte heller bitarna.
Slutsats - tiden existerar inte, annat än som ett begrepp för människan att mäta hur lång (tid) det går mellan händelse A och händelse B.
V.S.B.
Nej, jag knarkar inte.
Slutligen, for your viewing pleasure - efter allt mitt ordbajsande:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar