Jag skriver det här inlägget av flera skäl, men främst är det för att jag ska slippa prata om det här med folk jag känner, och för att vissa (läs: Anton) klagar över att jag inte bloggat så mycket på sistone. Jag tänkte utförligt berätta exakt hur det gick till sist jag "körde i diket".
HI LIFE hade för några veckor sedan en caps på kåren, och jag fick i sista minuten tag på en biljett på omvägar. Kvällen började rätt lugnt, det var en hel den öl som intogs, men inget allvarligt. Mot slutet av capsen började Anton (protagonist och antagonist på samma gång i historien, lite av en antihjälte) capsa med en skara hälsoiter, jag vill minnas att samtliga var av motsatt kön, men jag är inte säker.
Efter att capsen var slut skulle Anton egentligen gå hem, eftersom han hade redovsining dagen efter men det blev inget med det. Hälsoiterna övertygade honom om att mellanfest vore en ypperlig idé, och Anton drog med både mig och Jonas på spektaklet.
Väl där lekte vi "Jag har aldrig..." och Anton tyckte det vore jätteroligt att bara säga saker som han visste att jag var tvungen att dricka på - "Jag har aldrig legat med någon med blå overall", "Jag har aldrig legat med en polares exflickvän", "Jag har aldrig legat med någon som har ett namn som börjar på A". Samtliga av dessa fraser syftar till samma ragg, men det framgick inte då, utan jag framstod helt plötsligt som promiskuös.
En stund senare hamnade jag brevid en söt hälsoflicka i soffan. Vi pratade en stund, om vad minns jag inte, men de andra fortsatte leka "Jag har aldrig..." medan vi hånglade. Good times. I efterhand menade både Anton och Jonas att dom sällan sett någon arbeta så hårt för ett ragg, utan att de flesta - inklusive de själva - skulle gett upp långt tidigare. Go figure, flickan i fråga var inte i samma division som jag själv, så då måste man arbeta lite hårdare.
Samma visa fortsatte på kåren senare, och när Anton för tredje gången kom fram för att krama mig hej då utspelade sig följande konversation;
Hon: "Vad sa han?"
Jag: "Han ska dra hem nu, tydligen."
Hon: "Ah... Ska du också gå?"
Jag: "Nej, inte än..."
Hon: "Bra, jag vill inte att du sticker härifrån utan att ge mig ditt nummer."
Strax innan hon skulle gå gav hon mig sin mobil och jag tryckte in mitt nummer och korrläste det två gånger innan jag gav tillbaka den.
Redan följande dag ramlade det in ett SMS och vi bestämde oss för att vi skulle ses följande lördag. Lördagen kom, och vi gick och åt på Hemma till att börja med. Konversationen var lite stel, som alltid när det är nytt folk man träffar och man vill visa sig från sin bästa sida. Jag vill dock tro att jag inte gjorde bort mig alltför mycket. Efter det gick vi och såg
Flyga Drake som jag hade valt ut i förhand, med anledning att det var den enda filmen på bio som inte sög och/eller innehöll en massa våld.
Efter bion åkte vi hem till mig och pratade en stund till innan vi hamnade i sängen. Sexet i fråga var inget spektakulärt, men heller inte dåligt. Jag vill i det här fallet inte gå in på fler detaljer, för det är egentligen inte nödvändigt för historiens gång.
Hon kunde absolut inte sova över, eftersom hon skulle ta hand om sin hund tidigt följande morgon, och inte ville gå upp i ottan för att åka hem. Jag följde henne ner till parkeringen, och hon lovade att höras av snart.
Det var här det började bli konstigt. Vi bestämde oss för att träffas en veckodag följande vecka, och jag var av en ren slump inne på HLK den kvällen, för att ordna med material till min VFU. Hon satt fast i ett grupparbete inne på Hälso, men framåt åttatiden på kvällen fick jag ett SMS, där det i princip stod "Klar nu. För sent, kanske?" Jag svarade att det visst inte var för sent, då jag i praktiken var nästan hemma hos henne. Jag fick inget svar på ett tag, och försökte därefter ringa henne istället. Andra gången svarade hennes rumskompis, som berättade att hon var nere i tvättstugan. Jag fick rumskompisen att lova att hon skulle säga att jag hade ringt och be henne ringa tillbaka så fort som möjligt. Jag gjorde därefter klart mitt arbete och slösurfade i 20 minuter eller så. Det brukar inte ta 40 minuter att slänga in en maskin tvätt, så jag försökte ringa igen. Inget svar. Istället åkte jag hem, och hon var kontaktbar på MSN när jag kom hem.
Hon förklarade att hon var påväg ut ur ett seriöst förhållande, och inte visste om hon ville vara singel eller inte. Jag förklarade hur jag kände, och menade att det var lugnt, och att jag förstod om hon ville vara singel.
Följande helg fick jag ett SMS där hon frågade om jag inte ville komma och sova hos henne. Jag var där vid elva på kvällen, hon sparkade ut sin kompis som var där, och vi slötittade lite på TV innan vi gick och lade oss. Vi gjorde dock inget annat än att sova den natten. Följande morgon sa hon att hon skulle iväg och dansa tidigt på eftermiddagen, så jag gick därifrån framåt lunch. Hon lovade att höra av sig när hon var klar.
Ingenting hände dock, så jag SMS:ade henne senare på kvällen. Jag fick dock inget svar. Inte heller följande dag behagade hon svara på sina SMS, eller på MSN. Jag tänkte ringa först, eller till och med gå dit, men beslutade att det vore skönare att inte fullständigt skämma ut sig. Jag har ännu inte hört någonting från flickan i fråga.
Det ska klargöras här att jag inte vill hänga ut någon eller peka finger åt varken hit eller dit. Hon hade säkert sina anledningar att inte höra av sig. Jag har inte heller något problem med att bli dumpad. Det har hänt förr, och jag har kommit över det efter ett tag. Vad som stör mig i det här fallet är dock att hon inte hade ryggrad nog att höra av sig ens, utan bara började ignorera mig, vilket är ganska dålig stil i det här fallet.
Jag kanske bara är bitter dock.
tl;dr - Baaaaaaaaaaaw.
