Böjning

Jesper: Min drink är varm...
Jag: Har du knullat den?
Jesper: Ja... Jag är drinksexuell...

Who said work was boring?

06:54

Simpe: Det är med andra ord den feminina sidan hos Linus som attraherar kvinnor.
Jag: Så det är alltså så det ligger till?
Linus: (nickar)
Simpe: Problemet är bara att han inte har en maskulin sida att väga upp allt med.
Linus: Det är inte alls något problem!

Why being really lonely sometimes is super awesome

Samtal med Anton klockan 10.18:

Jag: "Det kanske är dags att börja fundera över sin situation när man inte kan betala en enda räkning med pengarna från sitt CSN-lån."
Anton: "Ja, jag lever för fan under existensminimum."
Jag: "Men ändå lyckas du supa dig dräggfull två gånger i veckan?"
Anton: "Mja, det är så det är när man är superhjälte."

Samtal på Akademibokhandeln klockan 14.13:
Anton är i färd med att välja pocketböcker att ge sin far i julklapp.
Jag: "Men vi gör så här; jag ställer mig med ryggen mot bokhyllan och kastar en snus utan att titta. Köp boken som snusen fastnar på."
Gubbe på andra sidan hyllan: "Säg till innan ni börjar!"

Samtal med mig själv igår kväll:

(Utanför bankomaten i Råslätt centrum, ca. 18:00)

"Bara ta ut 200 och ta ett kvitto. Kom igen nu, du är vuxen, sluta förneka att du är fattig."

Detta är så typiskt undertecknad att det inte är sant. Om något är ångestladdat, bara jag skjuter upp det och förnekar allt tills dess att det är direkt ounvikligt eller går över. Det samma gäller till exempel tandläkarbesök. Jag har aldrig gillat tandläkare, dom gnäller alltid över mitt snusande och det är därtill alldeles för dyrt.

På tal om tandläkarbesök så ringde jag nyss och bokade om mitt besök som skulle ske i slutet på veckan. Jag skyllde på att jag var upptagen, men egentligen så är jag för fattig för att åka till Tranemo på tandläkarbesök. Jävla tandläkare, jävla bussar, jävla pengar.

"Kom igen nu, bara välj 'Ja' istället för 'Nej' som du brukar."

Mor och far var och hälsade på och julhandlade i Jönköping idag. Detta betydde gratislunch för mig, vilket alltid är trevligt. Att dessutom Anton, Bagge och Gabriel allihop fick nervöst stå och presentera sig för mina föräldrar var dessutom extra kul.

"Se, det var väl inte så svårt? Ta bara lappen nu och kolla på den. Folk står ju i kö. Dom glor ju!"
"Jaha... Ja... Men, då vet jag."

tl; dr - Mitt liv är en hora, och jag har verkligen inga pengar.

Samtal tidigare ikväll:

Ivana: Robin, kan jag låna ditt passerkort?
Jag: Visst...
Ivana: Vad är koden?
Jag: ...1337...
Anton: Hahahahahahaha