London, SOAS, fails osv.

Resan till London gick riktigt smidigt. Lyckades timea in alla bussar/tåg/flyg i princip perfekt, så jag behövde aldrig vänta längre än 20 minuter på varje plats. Att resa ensam är ju dock tråkigt, och jag lyckades cementera hela dagens känsla av skräp redan kvällen innan:

Jag och Tom skulle toasta sittningen som var på kvällen, och det gjorde att jag var tvungen att lägga ner en hel del tid på den planeringen särskilt veckan innan. Personer med mer framförhållning hade såklart gjort det ännu tidigare, men det har aldrig varit varken min eller Toms starka sida. I vilket fall som helst blev sittningen lite försenad, och innan vi hunnit städa undan, diska och efterfesta med allt vad det innebar så hann klockan bli 23:00, ungefär. Jag hade massvis kvar att göra och hade inte packat färdigt, och skulle dessutom ta tåget klockan 09:02 dagen efter så jag passade på mer efterfest på kåren och gick hem istället.

Jag traskade bort mot HLK för att skriva ut mina boardingkort vid ettsnåret på morgonen, och upptäckte ungefär halvvägs dit att jag glömt mitt pass. Det fick alltså bli att gå upp tidigare på morgonen och göra det då istället. Jag lyckades emellertid få tag på biljetter till flygbussarna, EasyBus (som skulle ta mig från Stansted till London och tillbaka) och tågbiljetter till Göteborg. Det hela dessutom ganska billigt.

Efter att ha nästan försovit mig, skrivit ut boardingkorten, släpat min svintunga väska med det trasiga hjulet på och köpt en tidning på Pressbyrån satte jag mig tillslut på tåget och somnade nästan direkt. Jag vaknade lagom till att tåget rullade in på stationen i Göteborg och sen bar det iväg.

Torsdag kväll spenderades med Ahsan på en pub. Vi hann inte bli jättefulla innan jag var tvungen att ta tunnelbanan till Russel Square, eftersom den slutar gå strax efter dygnsskiftet. Med facit i hand var det kanske inte så dumt ändå, eftersom jag inte var ett dugg bakfull morgonen därpå. Vi åt full english breakfast på en pub, dock mitt i lunchen men eftersom att engelsmän har en ganska så vrickad syn på vad frukost är (ägg, bacon, bönor, korv, pommes, rostat bröd m.m.) så kändes det inte så konstigt ändå. Ahsan lyckas att äga sig själv genom att spilla ketchup över hela sin skjorta, men han lyckades dölja det mesta med en väst.

Debatten på kvällen gick inget vidare. Vi blev ihopparade med bland andra Cambridge A (eller "det bästa laget från en av de mest prestigefyllda skolorna med en av de bästa debattsällskapen i hela landet") och fick smaka ordentligt. Vi var vid det laget ganska fulla och hade whiskey med oss till debatten ("Just like Hitchens, you know!")

De fyra debatterna dagen därpå gick dock bättre. Jag lyckades dock börja morgonen med en runda fail. Hotellet jag bodde på serverade full english breakfast som ingick i priset, men eftersom jag skulle vara på King's Cross redan 08:30 åt jag bara en skål corn flakes och därefter gav jag mig av. När jag väl kom fram ringde Ahsan mig och följande konversation tog vid:

Jag: "I'm at King's Cross, I thought Mashall said we were supposed to be here by eight thirty?"
Han: "No man, the time changed. Didn't she call you?"
Jag: "I was on the tube..."
Han: "Oh..."

Jag hade med andra ord haft gott om tid att äta både bönor, bacon och ägg.

Som sagt gick dagens debatter bättre, även om jag hela tiden kände att jag stod på motsatt sida om motionerna jag skulle debattera för/emot. Dom säger att det är halva tjusningen med att debattera, men för oss n00bs är det svårare att finna den rätta passionen för ett ämne om man blir lottad i fel ände. Detta till trots gjorde vi hyfsat ifrån oss, och Ahsan var periodvis "lika bra som han var för två år sen, då han slutade debattera seriöst". Jag var dock sämst hela dagen.

På kvällen gick vi ut och drack en stund innan vi tog oss tillbaka till SOAS för att kolla på semifinalen. Därefter gick vi ut och drack en stund till innan finalen och därefter var det öppen bar på skolan. Det slutade såklart ungefär lika bra som väntat. Jag stapplade i säng halv tre på morgonen och vaknade med en skön vinbakfylla med tillhörande snusfläck på kudden.

Efter en ordentlig (full english) frukost kunde jag dock checka ut från hotellet, säga farväl till Ahsan med tillhörande sällskap och börja ta mig hemåt. Olyckligtvis var flera linjer i tunnelbanan stängda på söndagen, men jag lyckades åka runt halva centrum och slutligen ta mig till stationen jag skulle till, men min astunga väska i handen. Därefter tog det mig inte mer än typ tio minuter att hitta till rätt ställe där bussen skulle stanna, trots att jag aldrig tidigare varit ens i samma stadsdel (de som hört talas om mitt mindre fantastiska lokalsinne vet varför detta är en stor händelse för mig personligen). Jag spenderade mina sista pund på en Guinness på en närliggande pub innan jag lyckades avsluta helgens strapatser med att trampa i en smaskig kebabspya som någon engelsman kärleksfullt lämnat åt mig på gatan.

Fast det hela var inte riktigt slut där. Efter att ha rest i typ tolv timmar, med bara frukosten och en påse godis i magen, kom jag hem och kunde konstatera att det enda jag hade hemma var nudlar och även att våran spis var trasig. Detta lyckades jag emellertid hjälpa genom att värma vatten i micron och sen "koka" nudlarna i det efteråt, nästan helt utan att bränna mig.

Flawless fail.

London calling

Helt i linje med att vara ute i god tid så har jag som vanligt inte packat något än, jag har ingen aning om hur jag ska ta mig från Stansted till London och jag har bara en vag idé om hur jag ska ta mig från Jönköping till Göteborg (och tillbaka).

Tvätten är inte klar än, den ligger uppe i tvättstugan, och jag har inte några pengar att köpa bussbiljetter för.

Planet lyfter om ca. 36 timmar. Way to go.

Capscapscapscaps

Igår kväll capsade vi på Akademien. Jag är inte speciellt duktig på caps. Man skulle kunna säga att det är en av mina svagheter. Jag hade inte sovit något natten innan och allt jag åt under hela dagen var en portion makaroner och ett par chorizo.

Kort sagt var capsen en mindre katastrof för mig personligen. Jag satte mig i en ring med flickvännen och hennes tillhörande kompisar, bara tjejer allihop. Sen blev jag ägd. Och full.

När capsen stängde lyckades jag emellertid ta mitt förnuft till fånga, promillen till trots. Jag beslutade mig för att gå hem och sova istället för att festa, eftersom jag hade gruppredovisning i morse. Sagt och gjort, jag gick hem och däckade direkt, klockan var 20:45 sist jag tittade på den. Om det var för att jag var full, trött, hungrig eller något kombination vet jag inte, men det har sällan varit så skönt att klättra i den där loftsängen.

Jag vaknade ganska tidigt, vid fyra på morgonen, lite bakfull, men ändå helt nykter. Bredvid mig i sängen låg min laptop som var påslagen. En snabb genomtitt av Firefoxs historik visade att jag i mitt rus inte postat struntprat på bara ett forum, utan två. Jag raderade kvickt posterna och kollade in vår IRC-kanal. Där hade jag också skrivit en massa skit om hur jag inte var full, strax innan jag förmodligen däckade. Hur det hela gick till, hur jag lyckades få upp datorn i sängen och varför ingen blev arg är fortfarande en gåta.

Fast det är klart, det var väl kul på capsen ändå.