"When I saw the kiss, I was thinking I could take it or leave it, but the minute the corporate suits started saying 'No kiss' was the minute I started saying 'Nope, the kiss stays.' We had a band meeting and voted to keep the kiss. We did have a huge backlash from the collage-frat-boys segment of our audience. We got letters denouncing us as 'fags,' and rumours started spreading, and we started to second-guess our decision. But then we figured, 'Fuck it. Maybe it was time to thin out the yokels anyway.' If they couldn't accept what we were doing, we didn't need them anymore."
- Anthony Kiedis, angående hans kyss med Dave Navarro i videon till Warped.
tisdag 30 september 2008
måndag 29 september 2008
Edinburgh
Följande inlägg är inte skrivet i någon kronologisk ordning och följer endast mitt eget minne, som är lite luddigt på sina stället, för att en Carlsberg kostade £1 på en krog vi hittade och en Guinness £2.70 på en annan.
Resan började sådär. Efter att vi landat i Edinburgh och efter att jag för första gången upplevt det faktum att Ryanair bevisligen ägs av onda dvärgar som inte förstår innebörden med "benutrymme" hände den allra första karmaincidenten på resan. Jag fick min väska rätt fort, allt verkade vara bra, och efter en stund kom Gustafs, och han utbrast - mycket bittert - "Någon har snott mitt hjul!" Jag skrattade självfallet åt hans missnöjdhet och vi började gå mot bussen som skulle ta oss från Glasgow till Edinburgh (Fuck yeah! Ryanair!)
Halvvägs till bussen märkte jag att min väska skrapade otäckt mycket i marken, och Johannes påpekade att ett av mina hjul såg konstigt ut. Det var såklart sönder. Karma, som sagt. Att min väska vägde kring 14 kg gjorde det inte bättre.
Efter att ha checkat in på vandrarhemmet som vi skulle bo på gick vi för att leta efter en krog att inviga vår vistelse på. Vi hittade ett ganska pitoreskt ställe, men trots att klockan bara var sex på kvällen var det nästan fullt, och vi fick inget bord. Vi tog ändå en Guinness var, och Johannes lyckades i varje fall dricka halva sin pint.
Johannes var för övrigt en nästan outtömlig källa av anekdoter, triviala fakta och allmänt roliga citat under veckan. Top tre lyder som följer:
"Jag skulle nog kunna lära mig läsa en halv sida per sekund ungefär, om jag verkligen ville."
Savant, var ordet.
"Jag kan sjunga typ två och en halv oktav över högt C utan att gå upp i falsett."
Gustaf har tagit sånglektioner i åtta år, och blev i det närmaste personligt förolämpad.
"Jag har kunnat alla Red Hot Chili Peppers låtar i huvudet, men glömt det mesta."
Då han inte hört Stadium Arcadium så är det väl bara en sisådär 140 låtar. Här blev jag personligt förolämpad.
Jag måste tyvärr prata lite om vädret. Hela veckan var det uppehåll, och ibland riktigt soligt, något man inte sett i Edinburgh på ett tag, tydligen. James, vår kontaktperson på University of Edinburgh, sa skämtsamt att "You Swedes obviously brought the weather with you." Ironiskt nog började det regna i samma stund som vi satte oss på bussen för att åka hem.
Kvällen före det gick vi på en Skotsk/Svensk buffé på en krog som ägdes av en svenska vid namn Anna. Hon visade sig vara från Svenljunga - och vi pratade ett bra tag om hur nedgånget det blivit på sistone. Hon hade dock bott i Stockholm ett tag, gått på Handels och efter det flyttat till Storbritannien, så hennes dialekt var ganska konstig och inte alls likt den vackra västgötskan undertecknad talar till vardags.
Annas vän Martin visade sig och började gå runt mellan de olika borden där folk satt och åt och drack. James och hans bättre hälft var också där men gick efter en stund för att gå på någon födelsedagsfest. Kring halv tolv tyckte alla utom jag och Gustaf att det var dags att gå hem. Johannes hade sedan en stund tidigare ramlat hemåt efter en Guinness för mycket. Jag och Gustaf satt i varje fall kvar med Anna och Martin, och när man sitter vid samma bord som krogägaren är det inte jättesvårt att få gratis öl och sprit.
Efter en stund kom James och hans bättre hälft tillbaka och fortsatte dricka med oss en halvtimme eller så. Under tiden blev jag och Gustaf fullare och fullare och när krogen väl stängde vid ett på morgonen föreslog Martin - som vi båda uppfattat som homosexuell - att vi skulle dra till ett annat ställe. Anna tackade nej och gick hem, men jag och Gustaf tyckte att det var en alldeles ypperlig idé att följa med den här okända skotten till någon annan krog.
Vi ramlade in på något ställe som låg i den nyare delen av staden. Närmre än så kan jag inte specificera läget. På väg dit märkte jag att jag inte hade några pengar kvar. Vi stannade till vid en bankomat och jag tänkte något i stil med "Fan, jag måste ju ha pengar om vi ska supa... £20 är för lite, jag tar ut £30." Detta trots att jag redan var rätt lagom. Jag har fortfarande kvar två tiopundare, och nu måste jag istället betala växlingsavgift på Forex.
Jag och Gustaf bestämde oss för att det vore en god idé att besöka herrtoaletten så fort vi kom till den nya krogen, och Martin ställde sig i kö vid baren. Vi sprang på en stupfull gentleman från Krakow inne på herrtoaletten som frågade lite snabbt; "You guys wanna come smoke some really good weed?" Vi tackade nej, vänligt men bestämt, och gick därifrån. När vi kom tillbaka till baren hade Martin redan köpt öl, och jag tror att det här var kvällens sjätte eller sjunde gratisöl jag drack.
En timme senare kände vi att det var dags att gå hem och däcka, och vi tog farväl av Martin. Gustaf var nära att bli påkörd av en buss och några tjejer i övre tonåren skrek något åt mig som jag inte förstod (förmodligen på grund av blandningen skotsk brytning + alkoholintag på båda håll) men i övrigt klarade vi oss hela vägen hem utan att gå vilse och utan incidenter.
Det ovan var en kväll i sig dock, vi drack annars inte jättemycket. Dagsaktiviteterna började alltid vid tio som senast, och det var alltid en bit att gå, så vi kunde inte ens dricka så mycket om vi ville. Vi deltog i många kulturella aktiviteter, såsom skotsk dans, litterär pubtour (som förvisso innefattade öldrickande också) samt ett par skolbesök och föreläsningar. I korthet hade vi nästan alltid fullt upp.
Edinburgh visade sig inte vara "London i norr", som jag tidigare trodde, utan helt annorlunda - på både gott och ont. Jag hade i vilket fall som helst en mycket intressant vecka där.
Resan började sådär. Efter att vi landat i Edinburgh och efter att jag för första gången upplevt det faktum att Ryanair bevisligen ägs av onda dvärgar som inte förstår innebörden med "benutrymme" hände den allra första karmaincidenten på resan. Jag fick min väska rätt fort, allt verkade vara bra, och efter en stund kom Gustafs, och han utbrast - mycket bittert - "Någon har snott mitt hjul!" Jag skrattade självfallet åt hans missnöjdhet och vi började gå mot bussen som skulle ta oss från Glasgow till Edinburgh (Fuck yeah! Ryanair!)
Halvvägs till bussen märkte jag att min väska skrapade otäckt mycket i marken, och Johannes påpekade att ett av mina hjul såg konstigt ut. Det var såklart sönder. Karma, som sagt. Att min väska vägde kring 14 kg gjorde det inte bättre.
Efter att ha checkat in på vandrarhemmet som vi skulle bo på gick vi för att leta efter en krog att inviga vår vistelse på. Vi hittade ett ganska pitoreskt ställe, men trots att klockan bara var sex på kvällen var det nästan fullt, och vi fick inget bord. Vi tog ändå en Guinness var, och Johannes lyckades i varje fall dricka halva sin pint.
Johannes var för övrigt en nästan outtömlig källa av anekdoter, triviala fakta och allmänt roliga citat under veckan. Top tre lyder som följer:
"Jag skulle nog kunna lära mig läsa en halv sida per sekund ungefär, om jag verkligen ville."
Savant, var ordet.
"Jag kan sjunga typ två och en halv oktav över högt C utan att gå upp i falsett."
Gustaf har tagit sånglektioner i åtta år, och blev i det närmaste personligt förolämpad.
"Jag har kunnat alla Red Hot Chili Peppers låtar i huvudet, men glömt det mesta."
Då han inte hört Stadium Arcadium så är det väl bara en sisådär 140 låtar. Här blev jag personligt förolämpad.
Jag måste tyvärr prata lite om vädret. Hela veckan var det uppehåll, och ibland riktigt soligt, något man inte sett i Edinburgh på ett tag, tydligen. James, vår kontaktperson på University of Edinburgh, sa skämtsamt att "You Swedes obviously brought the weather with you." Ironiskt nog började det regna i samma stund som vi satte oss på bussen för att åka hem.
Kvällen före det gick vi på en Skotsk/Svensk buffé på en krog som ägdes av en svenska vid namn Anna. Hon visade sig vara från Svenljunga - och vi pratade ett bra tag om hur nedgånget det blivit på sistone. Hon hade dock bott i Stockholm ett tag, gått på Handels och efter det flyttat till Storbritannien, så hennes dialekt var ganska konstig och inte alls likt den vackra västgötskan undertecknad talar till vardags.
Annas vän Martin visade sig och började gå runt mellan de olika borden där folk satt och åt och drack. James och hans bättre hälft var också där men gick efter en stund för att gå på någon födelsedagsfest. Kring halv tolv tyckte alla utom jag och Gustaf att det var dags att gå hem. Johannes hade sedan en stund tidigare ramlat hemåt efter en Guinness för mycket. Jag och Gustaf satt i varje fall kvar med Anna och Martin, och när man sitter vid samma bord som krogägaren är det inte jättesvårt att få gratis öl och sprit.
Efter en stund kom James och hans bättre hälft tillbaka och fortsatte dricka med oss en halvtimme eller så. Under tiden blev jag och Gustaf fullare och fullare och när krogen väl stängde vid ett på morgonen föreslog Martin - som vi båda uppfattat som homosexuell - att vi skulle dra till ett annat ställe. Anna tackade nej och gick hem, men jag och Gustaf tyckte att det var en alldeles ypperlig idé att följa med den här okända skotten till någon annan krog.
Vi ramlade in på något ställe som låg i den nyare delen av staden. Närmre än så kan jag inte specificera läget. På väg dit märkte jag att jag inte hade några pengar kvar. Vi stannade till vid en bankomat och jag tänkte något i stil med "Fan, jag måste ju ha pengar om vi ska supa... £20 är för lite, jag tar ut £30." Detta trots att jag redan var rätt lagom. Jag har fortfarande kvar två tiopundare, och nu måste jag istället betala växlingsavgift på Forex.
Jag och Gustaf bestämde oss för att det vore en god idé att besöka herrtoaletten så fort vi kom till den nya krogen, och Martin ställde sig i kö vid baren. Vi sprang på en stupfull gentleman från Krakow inne på herrtoaletten som frågade lite snabbt; "You guys wanna come smoke some really good weed?" Vi tackade nej, vänligt men bestämt, och gick därifrån. När vi kom tillbaka till baren hade Martin redan köpt öl, och jag tror att det här var kvällens sjätte eller sjunde gratisöl jag drack.
En timme senare kände vi att det var dags att gå hem och däcka, och vi tog farväl av Martin. Gustaf var nära att bli påkörd av en buss och några tjejer i övre tonåren skrek något åt mig som jag inte förstod (förmodligen på grund av blandningen skotsk brytning + alkoholintag på båda håll) men i övrigt klarade vi oss hela vägen hem utan att gå vilse och utan incidenter.
Det ovan var en kväll i sig dock, vi drack annars inte jättemycket. Dagsaktiviteterna började alltid vid tio som senast, och det var alltid en bit att gå, så vi kunde inte ens dricka så mycket om vi ville. Vi deltog i många kulturella aktiviteter, såsom skotsk dans, litterär pubtour (som förvisso innefattade öldrickande också) samt ett par skolbesök och föreläsningar. I korthet hade vi nästan alltid fullt upp.
Edinburgh visade sig inte vara "London i norr", som jag tidigare trodde, utan helt annorlunda - på både gott och ont. Jag hade i vilket fall som helst en mycket intressant vecka där.
fredag 19 september 2008
Mer citat
(På tal om Bruce Dickinson's radioprogram)
Jag: "Yeah, Anton's pretty convinced that I would sleep with him, given the opportunity, although he's a guy and you know, quite hairy."
Ahsan: "I'm willing to bet all my money that you would."
Jag: "Then again, you don't have any money as of today."
Ahsan: "Touché."
Allt är packat inför morgondagen. Jag ska bara diska lite och sen är jag klar att åka. Det är förmodligen första gången som jag har haft framförhållning nog att vara klar med någonting tio timmar i förväg, så jag ser det personligen som ett genombrott.
Jag: "Yeah, Anton's pretty convinced that I would sleep with him, given the opportunity, although he's a guy and you know, quite hairy."
Ahsan: "I'm willing to bet all my money that you would."
Jag: "Then again, you don't have any money as of today."
Ahsan: "Touché."
Allt är packat inför morgondagen. Jag ska bara diska lite och sen är jag klar att åka. Det är förmodligen första gången som jag har haft framförhållning nog att vara klar med någonting tio timmar i förväg, så jag ser det personligen som ett genombrott.
Dagens citat
"I'm not emo, that's the problem. I'm gonna eat yoghurt and jerk off. People probably have some other way to deal with loss, I don't know. Maybe it's a cultural thing..."
- Ahsan, efter att någon stulit 50 000 från hans konto
- Ahsan, efter att någon stulit 50 000 från hans konto
torsdag 18 september 2008
Dagens citat
"It's very difficult to iron clothes. I have tried, and as you can see from, you know, most of the pictures, failed miserably. I can just about manage a shirt, as long as you don't look at the back. There's a struggle between the front and the back, because when you iron the front, you put creases on the back, and when you iron the back, you put creases on the front. What a bloody stupid invention!"
- Bruce Dickinson, efter ett långt mail till hans Friday Night Rock Show
Det förklarar i korthet anledningen till att jag i princip aldrig stryker mina kläder. Jag har inte någon strykbräda heller, vilket kanske bidrar till det.
- Bruce Dickinson, efter ett långt mail till hans Friday Night Rock Show
Det förklarar i korthet anledningen till att jag i princip aldrig stryker mina kläder. Jag har inte någon strykbräda heller, vilket kanske bidrar till det.
tisdag 16 september 2008
Prioriteringar
Det var meningen att jag skulle vakna tidigt idag, gå upp tidigt, börja plugga tidigt och faktiskt börja skriva på uppsatsen som ska in på torsdag. Jag tänkte även eventuellt börja läsa till tentan på fredag. Jag spenderade två timmar vid skrivbordet, skrev totalt ett stycke, spelade Brawl och kollade på filmer på YouTube.
Sen gick jag till skolan, och planerade att då gå direkt hem, äta och sen studera. Istället satt jag på Wayne's efter föreläsningarna och diskuterade kreationism med en klasskamrat. Det goda i sammanhanget var att det gick ganska städat till, trots att vi hade olika åsikter.
Ahsan ringde och ville göra research till ett framtida projekt, och jag sa att jag inte alls hade så mycket att göra. Jag gick därefter tillbaka till skolan, efter en kort lunch/middag, och satt på Wikipedia, CNN och andra obskyra sidor som jag hittade via Google till ca. 23:30.
"Bra där", som Ekonomen hade sagt.
Sen gick jag till skolan, och planerade att då gå direkt hem, äta och sen studera. Istället satt jag på Wayne's efter föreläsningarna och diskuterade kreationism med en klasskamrat. Det goda i sammanhanget var att det gick ganska städat till, trots att vi hade olika åsikter.
Ahsan ringde och ville göra research till ett framtida projekt, och jag sa att jag inte alls hade så mycket att göra. Jag gick därefter tillbaka till skolan, efter en kort lunch/middag, och satt på Wikipedia, CNN och andra obskyra sidor som jag hittade via Google till ca. 23:30.
"Bra där", som Ekonomen hade sagt.
fredag 12 september 2008
Dagens citat
Ahsan: "You're always doing this! You take something I say, something completely normal, you turn it homo, and then you take it personal!"
Jag skyller självfallet på Anton.
Jag skyller självfallet på Anton.
onsdag 10 september 2008
Trauma
Jag och Ahsan gick ut på balkongen för att röka för ett par timmar sen. Där ute satt redan en tjej som var på förfest i korridoren bredvid. Vi småpratade lite, och efter att jag hostat några gånger sa Ahsan, med ett helt lass ironi: "Oh, don't mind him, he's sick... Mentally..."
Tjejen tittade åt mitt håll och frågade om så var fallet. Jag spelade med, och förmodade att hon hade förstått ironin, och svarade att det stämde. Hon frågade igen, och när jag kastade en blick åt hennes håll kunde jag inte undgå att bli helt övermannad av det fullständigt nedlåtande hat hennes blick medlade. Trots att jag kände mig helt kastrerad lyckades jag stamma fram att det Ahsan sa bara var på skämt. Jag är inte säker på om hon trodde mig.
Jag kommer aldrig komma över när hon, med sin uppenbara, klingande stockholmsdialekt sa "Seriöst? Är du psykiskt sjuk?" Aldrig.
Tjejen tittade åt mitt håll och frågade om så var fallet. Jag spelade med, och förmodade att hon hade förstått ironin, och svarade att det stämde. Hon frågade igen, och när jag kastade en blick åt hennes håll kunde jag inte undgå att bli helt övermannad av det fullständigt nedlåtande hat hennes blick medlade. Trots att jag kände mig helt kastrerad lyckades jag stamma fram att det Ahsan sa bara var på skämt. Jag är inte säker på om hon trodde mig.
Jag kommer aldrig komma över när hon, med sin uppenbara, klingande stockholmsdialekt sa "Seriöst? Är du psykiskt sjuk?" Aldrig.
Skräck
Jag hörde precis ett stön från rummet brevid. Jag vågar inte längre lämna mitt rum, och jag måste duscha och sen gå till skolan.
Vad ska jag göra?
Vad ska jag göra?
tisdag 9 september 2008
Dagens citat
Ahsan: "I'm thinking about creating micro-waveable babies, you know? You put 'em in, they're born, they grow and then they're ready to be eaten. 20 minutes or so..."
Jag vet inte om jag vill skratta eller kräkas.
Jag vet inte om jag vill skratta eller kräkas.
lördag 6 september 2008
R.E.M.
I går när min käre bror hämtade mig hemma berättade han på väg till bilen att någon kört ut framför honom i en rondell och att han således måste köra in i mittrefugen. När vi kom till bilen var vänster framhjul platt och vi fick spendera en god stund med att byta det däcket. Det var i varje fall tur att han hade ett reservhjul med sig.
Denna bil tänkte vi ta till Stockholm i morgon för att se R.E.M., men då det verkar vara svårt med ett hjul som man bara får köra 70 km/h och då jag fortfarande har feber och förkylning tyckte alla att det var en god idé att stanna hemma istället.
Undrar hur många år det tar innan R.E.M. orkar ta sig hit igen?
tisdag 2 september 2008
Allt var Antons fel
Jag vill inte ens prata om insparken. Jag tänker inte skriva något som har med den att göra. Alla som bryr sig var där. Jag vill bara tacka alla nollor och övriga faddrar för en kul vecka, och säga "good game" till alla lag som inte vann. Losers.
I fredags ramlade jag in på Facebook, av ingen särskild anledning. Ahsan var online och frågade snabbt om jag inte ville hänga med på pretto-after-work på 8 glas. Sure, 35:- för mat och öl är okej. Efter det köpte vi konjak och whiskey på systemet och fick för oss att gå ut, även om det var oplanerat. När vi satt på balkongen och drack sprit, rökte och diskuterade litteratur öppnades dörren brevid och det visade sig snabbt att korridoren där hade födelsedagsfest. Planen var att gå på Sambakväll på Karlssons.
Vi var med på deras förfest men dissade Karlssons, eftersom jag hade Converse på mig och förmodligen inte skulle komma in. Istället gick vi till Bishop's Arms och drack Guinness och sen till Waffis för att dricka shots. Vi tänkte gå vidare därifrån efter shotsen och en ölkanna eller så. När vi stod utanför och rökte kom ett gäng av mina nollor med tillhörande kompisar förbi. Dom hejade snabbt och gick sedan in, efter att fullständigt ha dissat mig och Ahsan för att vi ens tänkte på att gå till Waffis.
Veronica, smått berusad, med en kompis jag inte kände, sprang också förbi. Dom stannade och pratade Engelska med Ahsan, vilket han verkade ha lite roligt åt. Sen deklarerade dom att dom självfallet aldrig skulle gå till ett ställe som Waffis, och gick vidare till Karlssons (förmodligen). Vi skämdes och gick tillbaka in. Jag skyllde hela tiden på att Ahsan bara är 19, och därmed inte kommer in någonstans.
En shotbricka var och en ölkanna senare märkte vi att klockan blivit nästan ett, och beslutade oss för att dra hem istället för att leta efter något ställe vi kunde komma in på, och
stannade till på McDonald's för lite fyllemat. Klass. Där inne förvandlades Ahsan till ett svin, och när en tjej gick före oss i kön för att möta upp med sin kompis spenderade han de följade fem minutrarna med att bara snacka skit om henne indirekt. När dom fick sin mat ropade han "Hey, that's my burger!" efter henne, och fick ett nonchalant långfinger till svars. Vi skrattade mest. Efter att Ahsan sen försökt lura till sig några tjejer i övre tonåren på efterfest, och grundligt misslyckats, tog vi vår "mat" och gick hem.
Jag däckade efter att ha ätit upp, och blev inte bakfull alls tack vare det.
TL;DR - Ahsans liv är en hora, och han har inga pengar.
I fredags ramlade jag in på Facebook, av ingen särskild anledning. Ahsan var online och frågade snabbt om jag inte ville hänga med på pretto-after-work på 8 glas. Sure, 35:- för mat och öl är okej. Efter det köpte vi konjak och whiskey på systemet och fick för oss att gå ut, även om det var oplanerat. När vi satt på balkongen och drack sprit, rökte och diskuterade litteratur öppnades dörren brevid och det visade sig snabbt att korridoren där hade födelsedagsfest. Planen var att gå på Sambakväll på Karlssons.
Vi var med på deras förfest men dissade Karlssons, eftersom jag hade Converse på mig och förmodligen inte skulle komma in. Istället gick vi till Bishop's Arms och drack Guinness och sen till Waffis för att dricka shots. Vi tänkte gå vidare därifrån efter shotsen och en ölkanna eller så. När vi stod utanför och rökte kom ett gäng av mina nollor med tillhörande kompisar förbi. Dom hejade snabbt och gick sedan in, efter att fullständigt ha dissat mig och Ahsan för att vi ens tänkte på att gå till Waffis.
Veronica, smått berusad, med en kompis jag inte kände, sprang också förbi. Dom stannade och pratade Engelska med Ahsan, vilket han verkade ha lite roligt åt. Sen deklarerade dom att dom självfallet aldrig skulle gå till ett ställe som Waffis, och gick vidare till Karlssons (förmodligen). Vi skämdes och gick tillbaka in. Jag skyllde hela tiden på att Ahsan bara är 19, och därmed inte kommer in någonstans.
En shotbricka var och en ölkanna senare märkte vi att klockan blivit nästan ett, och beslutade oss för att dra hem istället för att leta efter något ställe vi kunde komma in på, och
stannade till på McDonald's för lite fyllemat. Klass. Där inne förvandlades Ahsan till ett svin, och när en tjej gick före oss i kön för att möta upp med sin kompis spenderade han de följade fem minutrarna med att bara snacka skit om henne indirekt. När dom fick sin mat ropade han "Hey, that's my burger!" efter henne, och fick ett nonchalant långfinger till svars. Vi skrattade mest. Efter att Ahsan sen försökt lura till sig några tjejer i övre tonåren på efterfest, och grundligt misslyckats, tog vi vår "mat" och gick hem.
Jag däckade efter att ha ätit upp, och blev inte bakfull alls tack vare det.
TL;DR - Ahsans liv är en hora, och han har inga pengar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
