I lördags kväll fick Ahsan och Martin för sig att det vore en alldeles utomordentligt god idé att gå ut, trots att klockan var efter tolv och trots att allihop var nyktra. Dom tjatade tills jag gick med på att följa med, och Martin lovade att köpa en öl, eftersom det främsta skälet till att jag inte ville följa med var att jag hade 25:- kvar på kontot. Vi kunde med andra ord inte gå till något ställe som hade inträde.
Vi gick till Bongo, men kom inte in, för att Ahsan bara är 19. Vi gick till Velvet, "for the hell of it", men där hade dom 25-årsgräns. Vi hamnade slutligen på Ztyle, vilket var ett helt surrealistiskt ställe. Säkert 40% av folket där var rasister som invandrat från orter utanför Jönköping, stället var nästan tomt, trots att det var mitt i natten och det borde vara som fullast, och åldern hos gästerna varierade mellan jailbait och MILF.
Efter att vi beställt varsin öl satte vi oss vid ett bord och spenderade en timme med att tracka ner på andra gäster och skratta åt folk vi inte kände. Efter en stund skrek någon bakom oss något i stil med "Döda den där jävla bögen!" och pekade på Martin, varvid jag och Ahsan började tala med hög röst om dennes (mycket fiktiva) flickvän. "Oh yeah yeah, your girlfriend you know", och Martin svarande "Yeah yeah! With, like, boobs and vaginas all over the place!"
Utbölingarna gjorde inga fler aggressiva närmanden, så jag tror att lögnen fungerade.
måndag 24 november 2008
lördag 22 november 2008
Skräck
Vi har en granne, en våning under korridoren. Personen i fråga har ett fysiskt arbete, och är ganska välbyggd (ehuru kortare än mig i varje fall). Han är notorisk i korridoren, eftersom han vid ett tillfälle fysiskt misshandlade en person som tidigare bodde här. Han och hans respektive är också ganska bra på att skriva lappar och liknande efter att någon har haft fest.
Jag, Ahsan och Martin satt och samtalade igår kväll i köket. Klockan var strax innan midnatt, men vi var inte överdrivet högljudda. Plötsligt hörde vi fyra extremt höga bankanden på dörren och Martin, som trodde att någon hade blivit utelåst, sa att jag borde gå och öppna, helt lugnt. Jag avböjde bestämt förslaget och Ahsan gick för att kika i titthålet. Han smög snabbt tillbaka, viskandes något i stil med "It's him! It's him, you guys!"
Samtliga tre glömde allt vad manlighet hette och flydde in på våra rum. Jag hörde någon öppna en dörr i närheten, så jag släckte lampan och låste. Sen kikade jag ut ur mitt eget titthål i någon minut innan Ahsan ringde mig från sitt rum och frågade om kusten var klar. Vi gick ut, och märkte att ingen var där, varvid Ahsan kom ihåg att sist personen utanför var inne i vår korridor kom han in från köksingången, och han sa åt mig att springa och låsa eftersom han inte vet hur man gör. Yeah right.
Jag sprang ändå och försökte låsa, och låste kärvade en kort stund. Allt var precis som i en skräcfilm. Jag hörde ett knarrande i trapphuset och smällde igen den tunga dörren efter att jag lyckades få låset att funka.
Vi diskuterade det hela en kort stund innan alla gick och lade sig, efter att samtliga låst ordentligt om sig. Morgonen därpå, imorse, vaknade jag rätt sent och kände mig febrig. Efter att jag hade ramlat runt en stund i köket, druckit vatten och te kände jag mig lite bättre, och det var då jag insåg att det var fredag och jag missat min eXpentid, när en vän till mig messade mig och frågade om så var fallet. Jag hade 0.56 SKR på mobilen, och kunde inte svara.
En stund senare knackade det på dörren, och jag förmodade att det - som vanligt - var Ahsan. Jag gjorde mig därför ingen större brådska, utan stängde av musiken på datorn och tog på mig en t-shirt. Precis när jag dragit den över huvudet låstes dörren upp från utsidan och istället för Ahsan står där vår käre vaktmästare. Han informerade mig kort om att han hade tagit emot klagomål angående mig och de andra i korridoren, men särskilt någon som bor antingen i mitt rum eller i rummet brevid och som går runt med skor om nätterna. Jag insåg direkt vem det var som hade klagat, och blev lite sur, men svarade att jag inte visste vem som gick runt med skor i mitt rum, men om jag någon gång stötte på personen i fråga skulle jag be honom eller henne att sluta med det beteendet.
En annan person, vår käre granne, steg fram från sitt gömställe bakom kylen och jag tackade min egen intuition för att jag inte sagt något dumt om honom till vaktmästaren. Han påstod att vi hade haft fest kvällen innan, hoppat på golvet, flyttat möbler och liknande, och han ljög därtill om tiden, och sa att det skedde vid ett på natten, med andra ord mer än en timme före vi alla gick och lade oss. Jag svarade att jag personligen inte hade hört någon fest, vilket vore konstigt och han frågade barskt "Vad gjorde du igår vid ett då?" Som om det var något förhör.
Jag svarade kort och lugnt att jag pluggade vid ettiden, och förvisso kunde ha missat att folk gick runt, då jag alltid lyssnar på musik med ett par hörlurar när jag pluggar, men att det omöjligen kunde ha varit fest här. Han svarade att det visst var fest och att han varit uppe och "knackat" men att ingen öppnat. Konstigt.
Slutligen vände han bara på klacken och gick och vaktmästaren föreslog att jag skulle diskutera det hela med mina "kollegor" och sen ringa honom. Sen tecknade han åt mig att han höll med mig, varvid han gick.
Men det här är inte okej. Den här korridoren är måhända sliten och skitig, men den är ändå vårt hem när allt kommer till kritan och en av de fundamentala grundstenarna för en stabilt psyke är att man har ett hem man kan känna sig trygg i. Jag känner mig inte trygg i ett hem där det bara valsar in folk och misshandlar de som bor här. Det är hemfridsbrott därtill, och en kränkning av min personliga och de andra som bor härs integritet.
Så, käre granne, såhär ligger det till: jag måste kunna förflytta mig mellan mitt rum och toaletten, även om klockan är fyra på morgonen och jag gör det heller inte iförd skor. Jag måste även kunna samtala med personer i korridoren, oavsett vad klockan råkar vara, och vi håller
nere volymen i korridoren efter 22:00, men du ska ha det jävligt klart för dig att vi gör det för att det är lagstadgat, och inte av respekt. Jag måste slutligen ha möjlighet att vända mig i min säng om natten, trots att den knarrar ibland, och knarrandet är definitivt inte en adekvat anledning att banka i taket så att min TV håller på att ramla ner från skrivbordet. Hade jag sovit och vänt mig hade du troligen väckt mig och därmed gjort dig skyldig till samma synd som du försöker tillskriva oss. Så håll käften, sluta ljuga och flytta om det inte passar att ha studenter som bor ovanför. Det lär inte flytta in folk som svävar en decimeter ovanför golvet om vi flyttar. Därtill har jag emottagit information om att folk som bodde här förut fick erbjudande om att flytta när det skulle byggas om till studentboende här.
Slutsats: Du har valt att bo här. Än en gång, håll käften och sluta ljuga för vaktmästaren.
Fucking douche.
Jag, Ahsan och Martin satt och samtalade igår kväll i köket. Klockan var strax innan midnatt, men vi var inte överdrivet högljudda. Plötsligt hörde vi fyra extremt höga bankanden på dörren och Martin, som trodde att någon hade blivit utelåst, sa att jag borde gå och öppna, helt lugnt. Jag avböjde bestämt förslaget och Ahsan gick för att kika i titthålet. Han smög snabbt tillbaka, viskandes något i stil med "It's him! It's him, you guys!"
Samtliga tre glömde allt vad manlighet hette och flydde in på våra rum. Jag hörde någon öppna en dörr i närheten, så jag släckte lampan och låste. Sen kikade jag ut ur mitt eget titthål i någon minut innan Ahsan ringde mig från sitt rum och frågade om kusten var klar. Vi gick ut, och märkte att ingen var där, varvid Ahsan kom ihåg att sist personen utanför var inne i vår korridor kom han in från köksingången, och han sa åt mig att springa och låsa eftersom han inte vet hur man gör. Yeah right.
Jag sprang ändå och försökte låsa, och låste kärvade en kort stund. Allt var precis som i en skräcfilm. Jag hörde ett knarrande i trapphuset och smällde igen den tunga dörren efter att jag lyckades få låset att funka.
Vi diskuterade det hela en kort stund innan alla gick och lade sig, efter att samtliga låst ordentligt om sig. Morgonen därpå, imorse, vaknade jag rätt sent och kände mig febrig. Efter att jag hade ramlat runt en stund i köket, druckit vatten och te kände jag mig lite bättre, och det var då jag insåg att det var fredag och jag missat min eXpentid, när en vän till mig messade mig och frågade om så var fallet. Jag hade 0.56 SKR på mobilen, och kunde inte svara.
En stund senare knackade det på dörren, och jag förmodade att det - som vanligt - var Ahsan. Jag gjorde mig därför ingen större brådska, utan stängde av musiken på datorn och tog på mig en t-shirt. Precis när jag dragit den över huvudet låstes dörren upp från utsidan och istället för Ahsan står där vår käre vaktmästare. Han informerade mig kort om att han hade tagit emot klagomål angående mig och de andra i korridoren, men särskilt någon som bor antingen i mitt rum eller i rummet brevid och som går runt med skor om nätterna. Jag insåg direkt vem det var som hade klagat, och blev lite sur, men svarade att jag inte visste vem som gick runt med skor i mitt rum, men om jag någon gång stötte på personen i fråga skulle jag be honom eller henne att sluta med det beteendet.
En annan person, vår käre granne, steg fram från sitt gömställe bakom kylen och jag tackade min egen intuition för att jag inte sagt något dumt om honom till vaktmästaren. Han påstod att vi hade haft fest kvällen innan, hoppat på golvet, flyttat möbler och liknande, och han ljög därtill om tiden, och sa att det skedde vid ett på natten, med andra ord mer än en timme före vi alla gick och lade oss. Jag svarade att jag personligen inte hade hört någon fest, vilket vore konstigt och han frågade barskt "Vad gjorde du igår vid ett då?" Som om det var något förhör.
Jag svarade kort och lugnt att jag pluggade vid ettiden, och förvisso kunde ha missat att folk gick runt, då jag alltid lyssnar på musik med ett par hörlurar när jag pluggar, men att det omöjligen kunde ha varit fest här. Han svarade att det visst var fest och att han varit uppe och "knackat" men att ingen öppnat. Konstigt.
Slutligen vände han bara på klacken och gick och vaktmästaren föreslog att jag skulle diskutera det hela med mina "kollegor" och sen ringa honom. Sen tecknade han åt mig att han höll med mig, varvid han gick.
Men det här är inte okej. Den här korridoren är måhända sliten och skitig, men den är ändå vårt hem när allt kommer till kritan och en av de fundamentala grundstenarna för en stabilt psyke är att man har ett hem man kan känna sig trygg i. Jag känner mig inte trygg i ett hem där det bara valsar in folk och misshandlar de som bor här. Det är hemfridsbrott därtill, och en kränkning av min personliga och de andra som bor härs integritet.
Så, käre granne, såhär ligger det till: jag måste kunna förflytta mig mellan mitt rum och toaletten, även om klockan är fyra på morgonen och jag gör det heller inte iförd skor. Jag måste även kunna samtala med personer i korridoren, oavsett vad klockan råkar vara, och vi håller
nere volymen i korridoren efter 22:00, men du ska ha det jävligt klart för dig att vi gör det för att det är lagstadgat, och inte av respekt. Jag måste slutligen ha möjlighet att vända mig i min säng om natten, trots att den knarrar ibland, och knarrandet är definitivt inte en adekvat anledning att banka i taket så att min TV håller på att ramla ner från skrivbordet. Hade jag sovit och vänt mig hade du troligen väckt mig och därmed gjort dig skyldig till samma synd som du försöker tillskriva oss. Så håll käften, sluta ljuga och flytta om det inte passar att ha studenter som bor ovanför. Det lär inte flytta in folk som svävar en decimeter ovanför golvet om vi flyttar. Därtill har jag emottagit information om att folk som bodde här förut fick erbjudande om att flytta när det skulle byggas om till studentboende här.
Slutsats: Du har valt att bo här. Än en gång, håll käften och sluta ljuga för vaktmästaren.
Fucking douche.
tisdag 18 november 2008
Karma
Anton och Bagge har beställt nya datorer, för ett femsiffrigt belopp, från Datorbutiken.com. Anton arbetade hela sommaren för att ha råd med en ny dator, och såg fram emot detta mycket. Efter att han därefter mobbat mig och kallat mig "home-wrecker", slog karman slutligen tillbaka. På Datorbutiken.com står numera att läsa:
"Shoppingsajterna Svenska AB, bolaget bakom datorbutiken.com har, har idag 2008-11-17 ansökt om konkurs vid Lunds Tingsrätt".
Det är inte säkert att de får tillbaka sina pengar, och om dom får det så kommer det nog ta ett tag. En sommar av arbete, som skulle bli en ny dator. Men så går leverantören i konkurs. En hel sommar. Arbete. Dator. Konkurs.
Det känns fult att skratta, men jag kan inte hjälpa det.
"Shoppingsajterna Svenska AB, bolaget bakom datorbutiken.com har, har idag 2008-11-17 ansökt om konkurs vid Lunds Tingsrätt".
Det är inte säkert att de får tillbaka sina pengar, och om dom får det så kommer det nog ta ett tag. En sommar av arbete, som skulle bli en ny dator. Men så går leverantören i konkurs. En hel sommar. Arbete. Dator. Konkurs.
Det känns fult att skratta, men jag kan inte hjälpa det.
söndag 16 november 2008
Dagens citat
"You feed then, you bathe them, you take them for walks. They're made to look cute, but they don't really do anything. Some of them can't even handle that though, and that's sad. They are a lot like women in that aspect."
- Anonymous, on dogs.
- Anonymous, on dogs.
fredag 14 november 2008
Självömkan
Gårdagens vända på kåren slutade med att jag, Ahsan och Martin låg och grinade på köksgolvet över att vi lever så patetiska liv, fast av olika skäl. Ahsan höll hela tiden på att upprepa varför mitt liv är en hora och jag inte har några pengar, vilket inte gjorde något bättre.
Att ha eXpen bakfull var inte heller roligt, speciellt med tanke på att jag skulle lära upp min efterträdare. Hon lärde sig förmodligen ingenting, men var för snäll för att säga något.
Go me.
Att ha eXpen bakfull var inte heller roligt, speciellt med tanke på att jag skulle lära upp min efterträdare. Hon lärde sig förmodligen ingenting, men var för snäll för att säga något.
Go me.
onsdag 12 november 2008
Fred Phelps
En artikel i Aftonbladet igår fick mig att skratta högt (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3740205.ab). Det är samma människor som står bakom GodhatesSweden.com
Kansas, fuck yeah.
Kansas, fuck yeah.
måndag 10 november 2008
Sömnlöshet
Jag har alltid varit något av en nattmänniska. Jag kan inte sova, så jag tänkte kort redogöra för min fredag, vilken innehöll den sedvanliga ångesten, fast av helt fel skäl.
Vi skulle bara gå på tacobuffén, dricka en öl eller så, och sen gå hem. På kåren mötte vi upp med Christoffer och hans fru, och efter att vi ätit oss mätta skulle dom gå till Bongo. Vi följde såklart med. Eftersom det därtill var Happy Hour i typ tre timmar på Bongo så var det inte svårt att dricka sig full.
Och än en gång gick jag bara rakt in i "fullt ös, medvetslös"-dimman, utan att ha planerat det eller ens sett om jag hade råd att dricka. Efter ett tag uppenbarar sig dock ett mycket större problem: två elever jag hade under min senaste VFU satt plötsligt vid bordet brevid vårat, och därefter följde två av de mest obekväma samtal jag haft i hela mitt liv. De slutade med att Amerikanen diskuterade "guy-code" och avslöjade mitt fatala snedsteg och uppenbara brott mot denna för ett par veckor sedan (epic fail-historien, i korthet), varvid jag mer eller mindre släpar honom därifrån.
Vi gick hem och spelade lite gitarr och jag sa skämtsamt efter en stund "Hey, it's only like eleven, wanna go to Waffi's?" Det ville Amerikanen definitivt, så jag resonerade att även om jag inte skulle dricka är det i varje fall det billigaste stället att göra det på. Väl inne på Waffi's konstaterade vi snabbt att det för det första inte fanns några lediga bord och för det andra inte en annan gäst född efter John Lennons död.
Det slutade med att vi delade bord med ett par andra svenskar som talade fruktansvärt bruten engelska men å andra sidan bjöd oss på mer öl när vår kanna var slut så det fick gå vägen. Jag hade trots allt fortfarande ångest över mötet med eleverna på Bongo.
Efter att Waffi's stängt drog vi oss hemåt, men stötte på en av Amerikanens polare utanför Harry's. Han försökte fixa in oss på Sliver, men vakterna menade att den ingången stängt, så vi fick gå till framsidan. Där möttes vi av starka nejrop följt av ett "släng ut dom", men Amerikanens polare bara drog oss förbi alla hockeyfarsor och vi fick till och med varsin stämpel innan vi snabbt gick genom Harry's och in på Sliver. Där inne fann jag mig själv klädd i Converse, Red Hot Chili Peppers-t-shirt och palestinasjal på ett ställe där alla andra hade kostym eller snygga klänningar. Därtill satt jag vid ett bord med flera ishinkar uppradade. Jävla ekonomer.
Amerikanen blev som vanligt fyllekåt, och ville absolut inte ragga på någon inne på Sliver, utan vi gick till Harry's för att ragga MILFs. Jag stod mest och kände mig obekväm på ett dansgolv som befolkades av människor allihop gamla nog att vara mina föräldrar. Amerikanen sprang runt som en skållad iller och försökte få napp, men förgäves. Slutligen fick han hångla lite med en kvinna som sade sig vara "Fourty-four years old" i garderoben, efter att han svarat det alldeles klockrena "No, no, you're fourty-four years young!"
Därefter träffade vi på en annan kille i våran korridor som plockat upp en DILF och Amerikanen frågade flera gånger högljutt om vi inte "cock-blockade" honom. Han ville inte ha något med oss att göra, vilket jag var nykter nog att märka, och jag drog snabbt bort Amerikanen i riktning mot McDonald's.
Efter lite fyllekäk däckade jag som en klubbad oxe. Så jävla ovärt.
Vi skulle bara gå på tacobuffén, dricka en öl eller så, och sen gå hem. På kåren mötte vi upp med Christoffer och hans fru, och efter att vi ätit oss mätta skulle dom gå till Bongo. Vi följde såklart med. Eftersom det därtill var Happy Hour i typ tre timmar på Bongo så var det inte svårt att dricka sig full.
Och än en gång gick jag bara rakt in i "fullt ös, medvetslös"-dimman, utan att ha planerat det eller ens sett om jag hade råd att dricka. Efter ett tag uppenbarar sig dock ett mycket större problem: två elever jag hade under min senaste VFU satt plötsligt vid bordet brevid vårat, och därefter följde två av de mest obekväma samtal jag haft i hela mitt liv. De slutade med att Amerikanen diskuterade "guy-code" och avslöjade mitt fatala snedsteg och uppenbara brott mot denna för ett par veckor sedan (epic fail-historien, i korthet), varvid jag mer eller mindre släpar honom därifrån.
Vi gick hem och spelade lite gitarr och jag sa skämtsamt efter en stund "Hey, it's only like eleven, wanna go to Waffi's?" Det ville Amerikanen definitivt, så jag resonerade att även om jag inte skulle dricka är det i varje fall det billigaste stället att göra det på. Väl inne på Waffi's konstaterade vi snabbt att det för det första inte fanns några lediga bord och för det andra inte en annan gäst född efter John Lennons död.
Det slutade med att vi delade bord med ett par andra svenskar som talade fruktansvärt bruten engelska men å andra sidan bjöd oss på mer öl när vår kanna var slut så det fick gå vägen. Jag hade trots allt fortfarande ångest över mötet med eleverna på Bongo.
Efter att Waffi's stängt drog vi oss hemåt, men stötte på en av Amerikanens polare utanför Harry's. Han försökte fixa in oss på Sliver, men vakterna menade att den ingången stängt, så vi fick gå till framsidan. Där möttes vi av starka nejrop följt av ett "släng ut dom", men Amerikanens polare bara drog oss förbi alla hockeyfarsor och vi fick till och med varsin stämpel innan vi snabbt gick genom Harry's och in på Sliver. Där inne fann jag mig själv klädd i Converse, Red Hot Chili Peppers-t-shirt och palestinasjal på ett ställe där alla andra hade kostym eller snygga klänningar. Därtill satt jag vid ett bord med flera ishinkar uppradade. Jävla ekonomer.
Amerikanen blev som vanligt fyllekåt, och ville absolut inte ragga på någon inne på Sliver, utan vi gick till Harry's för att ragga MILFs. Jag stod mest och kände mig obekväm på ett dansgolv som befolkades av människor allihop gamla nog att vara mina föräldrar. Amerikanen sprang runt som en skållad iller och försökte få napp, men förgäves. Slutligen fick han hångla lite med en kvinna som sade sig vara "Fourty-four years old" i garderoben, efter att han svarat det alldeles klockrena "No, no, you're fourty-four years young!"
Därefter träffade vi på en annan kille i våran korridor som plockat upp en DILF och Amerikanen frågade flera gånger högljutt om vi inte "cock-blockade" honom. Han ville inte ha något med oss att göra, vilket jag var nykter nog att märka, och jag drog snabbt bort Amerikanen i riktning mot McDonald's.
Efter lite fyllekäk däckade jag som en klubbad oxe. Så jävla ovärt.
onsdag 5 november 2008
Jessica Chalker
Det här är Jessica Chalker. Hon är det slutgiltiga beviset på att musikbranchen numera är bajs. Att hon inte har ett skivkontrakt är skandal.
tisdag 4 november 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
