Jag blir så jävla förbannad!

En länk till er.

Läs, låt det sjunka in och begrunda det för ett ögonblick. Jag hade - om jag varit del av skolsystemet just nu - känt mig direkt förolämpad av vad Vicky Olesen skriver i sin kolumn. Varför? Jo:

För det första existerar en hel rad med hinder för en lärare som försöker vara en "bra" lärare: resursbrister är det mest uppenbara, men också en ganska tydlig rollkonflikt mellan de olika lärarrollerna man måste ha mot t.ex. staten, skolledningen, kollegorna, föräldrarna respektive eleverna. Vidare finns en läroplan, med en hel bunt med mål som ska vara uppfyllda mot kursslutet - något som dock få lärare tar speciellt allvarligt.

Så, låt säga att vi har en helt optimal skola. Låt säga att vi alla fick gå i en skola där vi blir subjektivt bedömda i allt vi gör, där vi får uttrycka vår kreativitet (det motsatta sker just nu), där vi får utveckla vårt kritiska tänkande snarare än förmågan att minnas fakta ur böcker och där vi alla får läsa i princip vad som helst.

Så - hundratusentals elever har gått ur gymnasiet, samtliga har ett subjektivt betyg - en bedömning av personens utveckling snarare än prestationen på gymnasiet. Allt är frid och fröjd, ända till den femtonde april, och alla ska söka in till olika högskolor. För i det fria landet vi kallar Sverige ska alla få studera var de vill. Om vi nu inte har hundratusentals anställda på högskoleverket som sitter och läser genom alla betyg så måste man självfallet standardisera systemet. Vi måste kunna jämföra två elevers prestationer på ett objektivt sätt - med andra ord ha ett fungerande betygssystem. Det inskränker på den personliga friheten förvisso, men något annat alternativ finns inte.

För att vi ska få rättvisa betyg (för helt rättvist måste det vara!) måste vi också ha likvärdiga kurser, och därmed kursplaner, mål, riktlinjer och så vidare.

Sådär, /rant