onsdag 23 september 2009

wtf?

Jag kan inte sova så för att roa mig själv rotade jag lite i några gamla bloggposter här. Jag hittade en massa skumma saker - pinsamma historier och pinsam svenska framför allt (jag antar att man är mindre noga med svenskan om man skriver 45 bloggposter per månad istället för tre). Jag hittade sånt jag inte minns att jag skrivit, vilket såklart är de allra roligaste att läsa.

Slutligen fann jag även ord som jag glömt av definitionen på - "dekolletage", till exempel. Det betyder tydligen "u-ringning", något jag var tvungen att använda Google för att få reda på. Jag använde ordet i en gammal anekdot som involverade mig själv, Klyftan, lite växel och ett "dekolletage".

Nu sitter jag är och undrar om jag druckit för mycket alkohol sen det skrevs, eller om jag bara ville vara pretentiös. Förmodligen är det en blandning av båda anledningarna, men ändå.

tisdag 22 september 2009

Pling pling

Jag stannar alltid mikron på 0:07.

För det ger mig rätten att döda.

tisdag 15 september 2009

Xena

TV:n står på i bakgruden och när jag kastade ett öga ditåt visade det sig att Xena var i full färd med att slåss mot en skurk vid namn "Gurkhan". Är det bara jag som finner det lika roligt som töntigt?




















"Med hjälp av min alviska partner Mor Othen ska jag stoppa dig, Gurkhan!"

Blondinbella IGEN

Så var vi alltså framme vid resultatet av Blondinbellas tripp till New York for MTV-galan, och det blev ungefär så pinsamt som folk förutspådde.

Det värsta är att många kastar sig framför alla flames för att försvara Blondinbella, främst för kritiken mot dennes bristande engelska:

"Människor är så jävla fördömande och elaka. Låt henne vara nu då.. ingen är väl fan perfekt. Vad spelar det för jävla roll om hon är glansig i ansiktet eller inte pratar perfekt engelska? Pratar DU perfekt engelska, du som klagar i varenda inlägg hon gör??"

- Nej, jag talar inte perfekt engelska, men jag kan säga att jag definitivt talar bättre engelska än Blondinbella, utan att förhäva mig.

"Bra jobbat! Alla som klagar på din engelska snackar skit, du gjorde hur bra som helst ifrån dig."

- Nej, det gjorde hon inte.

"Tycker Löwengrip gjorde ett kanonjobb! Inte lätt att intervjuva alla de stora divorna. Hon är söt och hennes svenska accent är ju hela grejen. Vore ju bara löjligt ifall hon la på en amerikansk accent. Hoppas vi får se henne i fler tv-sammanhang."

- Ett i grunden bra argument, om det inte vore för att Blondinbella försöker fejka en brittisk accent (vilket hörs särskilt i hennes uttal av "lovely").

Sen kommer hjälteinlägget som räddar hela skiten:
"Jag har alltid försvarat dig när folk klankat ner på dig och din blogg och sagt hur dum och ointressant du är. Men detta var riktigt dåligt, på riktigt alltså. Visst var det modigt av dig att åka, men ibland är det minst lika modigt att inse sina begränsningar! Din engelska är pinsam och du ser omogen och tramsig ut framför kameran - inte professionell eller avslappnad för fem öre. Ser också ut som att du tror att du är lika intressant som kändisarna själva. Dags att komma ner på jorden, Bella. Suck. MTV - ni har sjunkit i många tittares ögon…"

- Tack för den, du får ställa dig bland de goda.

Det går såklart säga att "Blondinbella var säkert nervös bland alla divor", "Hon är ju bara typ 18" och andra liknande bortförklaringar till prestationen, men rent pragmatiskt är det uppenbart att det finns massvis med andra människor i vårt avlånga land som hade gjort ett bättre jobb. Kanske en riktig reporter? Någon som faktiskt har studerat journalistik?

For the record: Ja, jag är självfallet avundsjuk på Blondinbella - vem fan skulle inte vilja åka till New York gratis och stå och runka med kändisarna framför MTV-kamerorna en stund? Nej, jag hade nog inte gjort ett bättre jobb själv, trots att jag talar bättre engelska än Blondinbella. Ja, det här är nog mitt sista inlägg jag skriver om henne.

Bear with me.

Fail

Försökte precis blogga lite på Pedsex Parks blogg. Det blev så jävla dåligt att jag kaskadkräktes över hela mitt skrivbord (bildligt talat).

Så jag provar här istället.

Nej, det blev nog fan inte bättre.

brb

måndag 14 september 2009

Blondinbella - igen

Aftonbladet.se kan man idag läsa om hur Blondinbella kommer att direktbevaka MTVs årliga Video Music Awards, och det var tydligen kontroverser om hur Kenza egentligen skulle ha det jobbet, men var tvungen att ställa in pga. sjukdom. Blondinbella får alltså flyga till New York, för att bevaka en gala och blogga om det direkt, vilket händer i skrivandets stund. Man kan alltså följa hela spektaklet på Blondinbellas blogg, om man nu är direkt suicidal.

"Det känns overkligt. Jag har laddat inför uppdraget genom att enbart prata engelska med min pojkvän och kolla på amerikanska och brittiska filmer", säger hon till Aftonbladet.

Det är sånt här som får mig att tappa tron på mänskligheten i allmänhet. Okej att Blondinbella är populär (ett mysterium som inte ens Miss Marple, Sherlock Holmes och hela Schooby Doos entourage skulle kunna lösa tillsammans), men det är fan inte rättvist att hon för det första tillåts att skriva sveriges största "blogg" och sen får ett reporteruppdrag ovanpå det.

"That's alright though, I'm used to stupid people doing jobs they are not qualified for by now"

- Yahzee, angående författare inom spelvärlden (fritt citerat).

Jag blir dock lite bitter, eftersom det finns så många bloggare i Sverige som är mycket bättre än Blondinbella, och som skulle kunna axla ansvaret på ett bättre vis. Det finns även en massa riktiga reportrar, som troligen är mycket mer insatta i mediavärlden som omringar MTV.

Ekonyheten om att dom ska höja studiemedlet gjorde att jag var lite gladare ikväll än vanligt, men tack vare Blondinbella är jag tillbaka till "dekadens och bitterhet".

torsdag 10 september 2009

Idiot

Igår hade vi förfest med de nya medlemmarna av Pedsex Park, och vi började med en presentationsrunda. Alla sa något i stil med "Jag heter [tilltalsnamn] men jag kallas för [P6-smeknamn]", och i mitt fall skulle det alltså bli "Jag heter Robin men jag kallas för Ex-man".

Lustig som jag är valde jag att istället säga "Jag heter Robin men jag kallas oftast för Idiot". En av de nya som satt precis bredvid mig trodde att jag var seriös och såg lite chockad ut. Grattis.

"Vi börjar åtta i morgon."
- Tom, någon gång under kvällen.

Jag bestämde mig för att gå hem tidigt därmed, så att jag skulle få sova lite ändå. Strax efter midnatt lämnade jag och flickvännen Akademien och gick hem för att sova. Jag vaknade bakfull och hungrig i hennes säng halv sju i morse. Efter att ha tagit mig hem till fots, duschat och tagit på mig civila kläder istället för overallen kollade jag skolans hemsida eftersom jag inte hade en aning om vilken sal vi skulle vara i. Det visade sig att vi började klockan nio.

"Okej", tänkte jag. "Hinner ju göra lite kaffe då istället."

Sagt och gjort diskade jag min perkulatorbryggare och fyllde på en ny laddning. Tio minuter senare tänkte jag nöjt för mig själv att det började lukta väldigt gott i rummet av allt kaffe. Detta är dock lite mystiskt eftersom bryggaren inte innehöll något annat än varmt vatten. Jävla skit.

Ungefär sju timmar senare står jag inne på eXpen och klagar högljutt över hur mycket fail min klass innehåller, med en massa n00bs som försöker kombinera "religiös tro med pragmatisk logik". Christian kallade mig intolerant, "särskilt för någon som ska bli religionslärare". Tack som fan för den.

Det hela cementerar ytterliggare min insikt om hur min status i världen egentligen är - och jag är nu rätt så övertygad om att det egentligen är jag som är en idiot och alldeles för dum i huvudet för att förstå att alla andra människor som vandrar på denna jord är mycket smartare än vad jag är.

Dom kan i varje fall koka kaffe.

tisdag 8 september 2009

Antagning




















Vad svårt det blev helt plötsligt.

fredag 4 september 2009

Fael

Jag vaknade i morse, helt makalöst bakfull. Det kanske inte var så smart att dricka så snart efter att man blivit frisk och levt på en diet bestående av snabbnudlar och alvedon i fyra dagar?

Det var ju kul, ändå.

tisdag 1 september 2009

Hoodie

Jag har en sån här tröja:












Tyvärr råkade min kära mor skicka den på en tur i torktumlaren för ett tag sen och den krympte. "Skit samma", tänkte jag, och kavlade bara upp ärmarna, och hade den ändå. Sen gick den sönder, i en av sömmarna till munkfickan. "Bummer", tänkte jag och lade den åt sidan.

Jag vet inte om det var febern, men jag satte mig tidigare och sydde sömmen för hand, med ett syetui jag fick av sektionen för ungefär ett år sen, och som jag inte använt tidigare. Jag provade tröjan efter att jag fäst tråden på samma sätt som jag lärde mig i slöjden för en herrans massa år sedan, och sömmen fullkomligt förintades igen.

Sen kom jag på att jag är student och limmade ihop skiten istället. Partial win.

Bostongurka

Det slog mig just varför det har blivit så svårt att blogga numera. I egenskap av medlem av ett utskott till en sektion (blah blah), så går det inte bara att skriva vad som helst. Detta speciella utskott till denna speciella sektion har tidigare tampats med onda (och till stor del osanna) rykten om hur medlemmarna skött sina respektive privatliv i samband med dryckesvanor och andra studentikosa aktiviteter.

Som jag sa, alla rykten som cirkulerar eller någonsin har cirkulerat kring detta utskott till denna sektion är helt eller till del osanna, och bör inte uppfattas som seriösa av någon part.

I vilket fall som helst så är det svårt för mig att blogga om insparken (som har tagit upp all min tid de senaste veckorna) utan att på något vis starta helt befängda rykten, hänga ut både den ena eller den andra. Skit i det då.

Jag kan i varje fall berätta att jag var på kräftskiva hos flickvännens föräldrar i helgen. Jag var lite sjuk (förkylning och feber) och kände mig sådär pepp inför att sitta och äta en massa mat, men efter att jag spenderat en timme i säng med mitt DS och Chrono Trigger som sällskap kände jag mig lite bättre.

"Du ska väl ha en liten jävel?"

Ja, det är klart att dricka ren vodka är en riktigt, riktigt bra idé om man är sjuk. Särskilt om man redan börjar känna av ölen som druckits både innan och under själva måltiden. Jag blev i slutändan lite dräggig, men jag tror (och hoppas) inte att jag sa något dumt.

Flickan satt mest brevid och såg obekväm ut när jag berättade om hur vi träffades, en inte helt barnvänlig historia. Hennes syster med respektive fann dock berättelsen mycket underhållande.

Partial win.