Skräck

Vi har en granne, en våning under korridoren. Personen i fråga har ett fysiskt arbete, och är ganska välbyggd (ehuru kortare än mig i varje fall). Han är notorisk i korridoren, eftersom han vid ett tillfälle fysiskt misshandlade en person som tidigare bodde här. Han och hans respektive är också ganska bra på att skriva lappar och liknande efter att någon har haft fest.

Jag, Ahsan och Martin satt och samtalade igår kväll i köket. Klockan var strax innan midnatt, men vi var inte överdrivet högljudda. Plötsligt hörde vi fyra extremt höga bankanden på dörren och Martin, som trodde att någon hade blivit utelåst, sa att jag borde gå och öppna, helt lugnt. Jag avböjde bestämt förslaget och Ahsan gick för att kika i titthålet. Han smög snabbt tillbaka, viskandes något i stil med "It's him! It's him, you guys!"

Samtliga tre glömde allt vad manlighet hette och flydde in på våra rum. Jag hörde någon öppna en dörr i närheten, så jag släckte lampan och låste. Sen kikade jag ut ur mitt eget titthål i någon minut innan Ahsan ringde mig från sitt rum och frågade om kusten var klar. Vi gick ut, och märkte att ingen var där, varvid Ahsan kom ihåg att sist personen utanför var inne i vår korridor kom han in från köksingången, och han sa åt mig att springa och låsa eftersom han inte vet hur man gör. Yeah right.

Jag sprang ändå och försökte låsa, och låste kärvade en kort stund. Allt var precis som i en skräcfilm. Jag hörde ett knarrande i trapphuset och smällde igen den tunga dörren efter att jag lyckades få låset att funka.

Vi diskuterade det hela en kort stund innan alla gick och lade sig, efter att samtliga låst ordentligt om sig. Morgonen därpå, imorse, vaknade jag rätt sent och kände mig febrig. Efter att jag hade ramlat runt en stund i köket, druckit vatten och te kände jag mig lite bättre, och det var då jag insåg att det var fredag och jag missat min eXpentid, när en vän till mig messade mig och frågade om så var fallet. Jag hade 0.56 SKR på mobilen, och kunde inte svara.

En stund senare knackade det på dörren, och jag förmodade att det - som vanligt - var Ahsan. Jag gjorde mig därför ingen större brådska, utan stängde av musiken på datorn och tog på mig en t-shirt. Precis när jag dragit den över huvudet låstes dörren upp från utsidan och istället för Ahsan står där vår käre vaktmästare. Han informerade mig kort om att han hade tagit emot klagomål angående mig och de andra i korridoren, men särskilt någon som bor antingen i mitt rum eller i rummet brevid och som går runt med skor om nätterna. Jag insåg direkt vem det var som hade klagat, och blev lite sur, men svarade att jag inte visste vem som gick runt med skor i mitt rum, men om jag någon gång stötte på personen i fråga skulle jag be honom eller henne att sluta med det beteendet.

En annan person, vår käre granne, steg fram från sitt gömställe bakom kylen och jag tackade min egen intuition för att jag inte sagt något dumt om honom till vaktmästaren. Han påstod att vi hade haft fest kvällen innan, hoppat på golvet, flyttat möbler och liknande, och han ljög därtill om tiden, och sa att det skedde vid ett på natten, med andra ord mer än en timme före vi alla gick och lade oss. Jag svarade att jag personligen inte hade hört någon fest, vilket vore konstigt och han frågade barskt "Vad gjorde du igår vid ett då?" Som om det var något förhör.

Jag svarade kort och lugnt att jag pluggade vid ettiden, och förvisso kunde ha missat att folk gick runt, då jag alltid lyssnar på musik med ett par hörlurar när jag pluggar, men att det omöjligen kunde ha varit fest här. Han svarade att det visst var fest och att han varit uppe och "knackat" men att ingen öppnat. Konstigt.

Slutligen vände han bara på klacken och gick och vaktmästaren föreslog att jag skulle diskutera det hela med mina "kollegor" och sen ringa honom. Sen tecknade han åt mig att han höll med mig, varvid han gick.

Men det här är inte okej. Den här korridoren är måhända sliten och skitig, men den är ändå vårt hem när allt kommer till kritan och en av de fundamentala grundstenarna för en stabilt psyke är att man har ett hem man kan känna sig trygg i. Jag känner mig inte trygg i ett hem där det bara valsar in folk och misshandlar de som bor här. Det är hemfridsbrott därtill, och en kränkning av min personliga och de andra som bor härs integritet.

Så, käre granne, såhär ligger det till: jag måste kunna förflytta mig mellan mitt rum och toaletten, även om klockan är fyra på morgonen och jag gör det heller inte iförd skor. Jag måste även kunna samtala med personer i korridoren, oavsett vad klockan råkar vara, och vi håller
nere volymen i korridoren efter 22:00, men du ska ha det jävligt klart för dig att vi gör det för att det är lagstadgat, och inte av respekt. Jag måste slutligen ha möjlighet att vända mig i min säng om natten, trots att den knarrar ibland, och knarrandet är definitivt inte en adekvat anledning att banka i taket så att min TV håller på att ramla ner från skrivbordet. Hade jag sovit och vänt mig hade du troligen väckt mig och därmed gjort dig skyldig till samma synd som du försöker tillskriva oss. Så håll käften, sluta ljuga och flytta om det inte passar att ha studenter som bor ovanför. Det lär inte flytta in folk som svävar en decimeter ovanför golvet om vi flyttar. Därtill har jag emottagit information om att folk som bodde här förut fick erbjudande om att flytta när det skulle byggas om till studentboende här.

Slutsats: Du har valt att bo här. Än en gång, håll käften och sluta ljuga för vaktmästaren.

Fucking douche.