[insert pun, or other suitable title]

Jag stod bakom ett riktigt stolpskott idag på Ica. Han hade jättegamla, urblekta, för stora jeans (som förmodligen var snodda ur en UFF-container), en ännu äldre skinnjacka som jag antar var svart en gång i tiden, men som nu snarare var grå, en gammal ful och skitig keps, långt, ovårdat hår och längre, risigare skägg. Hela gubben var helt grå, rynkig och sliten. Totalt rännstensfall.

Han stank av Jack Daniel's och cigarettrök, och talade fylledanska med tanten som stod framför honom. "Åe äe, ee öunnar hein nye hassa!" betyder tydligen "Gå dit, de öppnar en ny kassa!" på fylledanska. Tanten gjorde som tillsagd, gubben följde efter och fortsatte snacka skit. Jag vet inte om tanten bara var infödd dansk och således var van vid det löjligt grötiga uttalet, eller om hon bara inte ville handskas med honom, men hon nickade och svarade på allt han hade att säga - vilket också var en hel del. För som alla vet så går alla penionärer - som har hela dagen på sig - och handlar prick kl. 16.00, så att dom också får trängas med alla andra i kassakön. Framför mig stod två överfulla kundvagnar, och det var efter att jag hade bytt kassa.

Gubben fortsatte att tala med tanten, som dock fortsatte att göra sitt bästa att ignorera honom - till ingen nytta dock. Han försökte ta kontakt med mig genom att titta åt mitt håll flera gånger, men jag låtsades vara otrloligt intresserad av tidningshyllan, och knep käft och tittade bort. Hade jag inte sovit så dåligt hade jag kanske haft energi att i varje fall spela intresserad om han hade sagt något. Hade jag haft mer råg i ryggen hade jag kanske bett honom att hålla käft.

Alas, it was not to be. Jag tittade bort, tills dess att han lyckades ta sig fram och lägga upp sina två varor, en limpa formfranska och en liter lättmjölk, till ett totalt värde av 19:-. 6 pantkvitton och 7:- senare var han på väg ut och snubben i kassan suckade tungt. När jag plockade ner mina varor i min påse tjuvlyssnade jag på hur han pratade med kunden efter mig. Dom kände tydligen varandra, och han snackade skit om gubben som stått före mig.

Frågan är nu, vem var mest amoralisk: jag själv, som avstod från att ens försöka tala med en medmänniska som uppenbarligen ville mig något, eller kassören, som först var jättetrevlig mot sin kund, för att i nästa stund kasta skit på honom bakom hans rygg?