Jobbångest?

Jobbångest är "den nya folksjukdomen", alltså det som får Aftonbladet att sälja fler ex. än Expressen ungefär en gång i månaden. Jobbångest får man tydligen efter semestern. I "enkäterna" a la Vi 5 är det uppenbarligen ingen som lider av det för alla har antingen haft en astråkig semester som regnat bort eller så vet dom att deras chef läser Aftonbladet och därmed svarar dom jättetråkiga saker såsom "nej, jag gillar mitt jobb - jag är glad att vara tillbaka."

Yeah right.

Så med andra ord så har folk haft helt patetiska semestrar i år, för vad krävs för att man ska gå och längta tillbaka efter jobbet? Min semester har i princip gått ut på att hänga med samma människor som vanligt, spela samma spel som vanligt, dricka samma öl som vanligt och gnälla över precis samma saker som vanligt. Jag längtade fan inte tillbaka till jobbet.

Men nu är det bara tre dagar kvar innan jag slutar. Tre dagar, och en kommer gå åt till att lära upp den stackars jävel som ska efterträda mig som kukkaparförare. Sen är det en veckas glassighet, sen flyttar jag och sen börjar äntligen skolan. Jag fixar att läsa - det är jag helt säker på. Jag fixar att leva under fattigdomsgränsen - det är jag nästan säker på. Jag fixar att ta farväl av mitt gamla jobb - det är jag totalt, fruktansvärt säker på.

Idag var det hur mycket som helst att göra - och hela eftermiddagen försvann i ett moln av hårt arbete, svordomar och stress.

M: "Nu kom det en orderfitta till... Nej, nu går jag och tar livet av mig... Jag tar truckjäveln och kör av närmaste stup!"
Jag (något frånvarande): "Again, bryr mig inte - jag slutar på fredag."

Egentligen borde jag skriva min artikel för nästa vecka egentligen, men jag har glömt böckerna hemma och jag har ingen inspiration.

Och om 12 timmar ska jag sätta mig i bilen och åka till jobbet.