Det är över nuuuu

Sista dagen på jobbet, vilket innebar firande såklart. Jag har aldrig riktigt förstått det här med att fira folk som slutar sina jobb. Är det som tack? I så fall hade en bonus varit bättre - man arbetar trots allt för pengarnas skull, och inte mycket mer.

För meningen "jag älskar mitt jobb" har ungefär samma sanningshalt som:
"St.Anger är verkligen en jättebra skiva."
"Jag runkar aldrig." - Sagt av vem som helst, var som helst, när som helst. Även kvinnor.
"Det krävs lika mycket tro för att vara anhängare av vetenskapen som det gör för att vara anhängare av religionen"

Hursom, under den extrainsatta kafferasten idag fick jag dels en flaska inslagen i brunt papper med ett stålbuntband runt (samma sort som vi buntar mässingen med), samt en kaktus. Jag öppnade pappret, och fann en flaska Brämmhults Apelsinjuice. Dom försöker tydligen poängtera något. Så fort jag ens tittade på flaskan kläckte folk ur sig klyschiga kommentarer såsom "passa dig nu, du ska ju köra hem!" och liknande. Jag sympatiskrattade.

Jag fick även en kaktus, och här var M lite rolig: "Vi tänkte att en vanlig blomma bara dör, så vi skaffade den här istället. Det räcker om du välter i en halv öl i månaden ungefär så klarar den sig." Då skrattade jag på allvar.

Efter jobbet åkte jag till uthyrningskontoret, och där vankades det tårta och kaffe igen. Mycket trevlig stämmning. Jag återlämnade mina radiolurar och mina skor, men fick behålla mina kläder - konstigt nog.

Under fikastuden - där jag även fick träffa Js syster (som var helt kriminellt snygg) - noterade jag att jag även denna gång inte kunde nämna vad jag tänkt studera till utan att allehanda slumpmässiga personer blir fruktansvärt nostalgiska och börjar prata om sina högstadielärare. Jag försökte döda konversationen ett par gånger, men misslyckades.

Jag och J enades om att jag sökte helgjobb så skulle jag höra av mig - vilket också är ganska troligt. Sen åkte jag hem.

Det är helt obeskrivligt skönt att det är slut på slitet.