Vi hade en något annorlunda lektion idag. I korthet gick den ut på att man i grupp skulle sitta och snacka skit och sedan i tur och ordning gå fram till tavlan och redovisa det skitsnack man kommit framtill ändå var mist dåligt. Inte så svårt, kan tyckas?
Men det finns en person här i världen som gjorde det hela svårare. Ett farthinder på akademikernas motorväg. Veronica satt nämnligen och hånlog åt min grupp under hela vårt föredrag. Jag talar inte om något vanligt hånleende. Jag talar om det hånleende alla klasskamrater har när du stiger in i omklädningsrummet efter idrottslektionen, ännu ovetandes om att alla dina kläder ligger i en blöt hög på golvet i duschrummet. Jag talar om det hånleende banktjänstemannen har på sina läppar när han ser över din kredithistoria, innan du inser att det inte finns en chans i helvete att du får något lån. Jag talar om det hånleende körskolläraren ler mot dig när han ser hur nervös du är inför din uppkörning.
Veronica spelar i ungefär samma liga.
tl;dr - Mitt liv är en hora, och jag har inga pengar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar