Jag tänkte förtälja en kort historia som Anton gjorde mig påmind om tidigare ikväll. Huvudpersonen är Antons flickvän Sara. Jag skulle precis gå på bussen hem och alla skulle kramas hej då. När jag kramade Sara lyfte jag henne en bit över marken (på ett alldeles fantastiskt manligt vis), och Sara - ganska full och helt ställd när jag släppte ner henne säger därefter; "Det var ett luftknull som hette duga!"
Samtliga runt omkring fick en skön WTF-moment som avslut på kvällen.
Det roliga är dock att det inte är en isolerad situation. Sara är helt fantastisk på att hamna i fullkomligt sjuka situationer, exempelvis historien om hur hon tvingades spela lesbisk under ett 30-årskalas.
tl;dr - Det är alltså Sara, och inte Gabriel, som är den allra bästa anekdotberättaren häromkring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar