Så jävla seriöst

Samtal med Anton kl. 08:25 i morse:
Jag: "När går bussen?"
Han: "Vi ska inte åka buss..."
Jag: "Va? Ska vi gå? Varför...?"
Han: "För att jag ska bli med i matchen."
Jag: "Aha..."
Han: "Min mage är verkligen inte med i matchen..."
Jag: "Mys."

Eftersom det var onsdag igår (eller förrgår, i skrivandets stund) så var det därmed torsdag idag (igår) och då även bakfylledagen nummer ett. Av någon anledning får jag alltid i mig mycket mer på kåren än på vilken annan krog, pub, club eller bar som helst. Kan det vara för att ölen kostar ungefär hälften så mycket på kåren? Kanske.

Så, efter att ha gått från Östra Centrum till Junedalsskolan, bakfulla som aldrig förr mötte vi upp med Lejla, som inte var ute igår (förrgår), och som därmed inte var bakfull. Vi gick in på skolan för att "observera" och därefter göra intervjuer. Vi hade dock ingen utrustning för ljuduptagning med oss och heller inga ordentliga frågor, så vi ska vänta med det tills på måndag.

Vi skiljdes åt vid Lasarettsparken, och jag och Lejla gick mot busshållplatsen. 1:an åt andra hållet kom först och Lejla frågade snabbt om jag inte kunde följa med "till stan" med försvaret att hon bara skulle lägga undan en klänning åt en kompis. Jag ryckte på axlarna och gick med på förslaget.

Tydligen så betyder "lägga undan en klänning" inte att man ska lägga undan en klänning, utan snarare att man ska ränna runt lite överallt och köpa bl.a. hårfärg, lösögonfransar osv. Jag kunde dock sticka till Machuset och köpa iPodstrumpor till min iPod, så jag är lika glad för det.

Det kändes bara oerhört seriöst av mig att för det första följa med en kompis "till stan" och även göra egna inköp (som dessutom behövdes), på bakfyllan. Olikt undertecknad.

tl;dr - Mitt liv är en hora, och jag har inga pengar.