Läkarbesök

Jag har haft feber sedan i lördags. Jag gick och lade mig när jag kom hem från jobbet, vid sextiden på morgonen, och mådde helt okej. Jag sov i fem timmar och när jag vaknade mådde jag skit, kort sagt. Det slog mig inte att använda en termometer förän på måndag morgon, och då hade jag nästan 39C. Det släppte inte heller, utan höll i sig tills igår, då jag fick för mig att åka in till läkarstationen.

Eftersom jag hade haft feber så länge fick jag tid hos en doktor direkt. Farmor följde med till läkarstationen eftersom hon skulle till apoteket som ligger i samma byggnad. Efter att ha väntat i tjugo minuter fick jag träffa läkaren som kollade mig i halsen och lyssnade på mina lungor. Det tog ungefär två minuter. Sen fick jag gå och sätta mig i väntrummet i ytterliggare tjugo minuter innan det var dags för provtagning.

Blodprov och salivprov togs direkt innan jag skulle lämna ett urinprov. Jag hade inte druckit något den morgonen, och svettats ganska mycket under natten så det som kom ut hade ungefär samma nyans som Coca-Cola. Trevligt.

Jag hann knappt sätta mig ner i väntrummet innan jag blev kallad igen till labbet för ännu ett blodprov som skulle skickas till Borås. Dom ville visst kolla mina levervärden också. Efter att blodprov nummer två var avklarat fick jag träffa läkaren igen och hon hann säga "körtelfeber" innan en annan läkare tog tag i henne och drog ut henne ur rummet. När hon återvände fem minuter senare förtäljde hon även att jag hade dragit på mig en urinvägsinfektion.

Efter att ha hämtat ut piller mot infektionen fick jag köra hem, något febrig och yr, med farmor i passagerarsätet som inte hörde vad jag sa. Ännu trevligare.

Upp med handen alla som har spenderat en halv förmiddag med bara pensionärer i ett väntrum.