Idag insåg jag att D verkligen, verkligen högt aktar Maradona - som om Maradona är kungen av universum, eller Gud. Så fort någon diskuterar fotboll vid matbordet (vilket händer ofta) och någon name-droppar någon ny talang, så utbrister D snabbt, "Jao - men han är ju inte något jämfört med Maradona."
Det här gäller alla spelare, från de 50-åriga korpspelarna, avdankade proffs, Elfsborgsmittfältare och liknande ända ner till P-15 och juniorer.
K: Jag hörde att din sonson gjorde två mål i lördags - du måste väl vara lite stolt i varje fall?
D: Jao - men tänk Maradona. Vilka lårmuskler killen hade på sin tid!
Bevisligen så snuddar det på småbögigtlinjen samtidigt - vilket gör det ännu jobbigare att lyssna på, för D är helt ovetande om hur hans språk uppfattas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar