Det ser ut som om Blondinbella inte är Sveriges största bloggare/bloggerska längre.
Spontan reaktion: "Vad bra!"
Det ser också ut som om hennes efterträdare inte är mycket bättre.
Förväntad spontan reaktion: "FFFFFUUUUUUU-"
Men jag bryr mig förvånandsvärt lite. Eftersom "professionell bloggare/bloggerska" numera är synonymt med "dyslektisk mediahora" och eftersom 99% av alla människor är skit (och därmed tycker om skit) förtjänar fan Kissie att vara den största bloggerskan i Sverige. Hon ger ju bara folk vad dom vill ha.
söndag 13 december 2009
Dinosaurier och toalettpapper
Igår under Pedsex Parks julmus kom vi fram till att årets julklapp är antingen en dinosaurie eller ett paket toalettpapper.
Så nu vet ni.
Så nu vet ni.
lördag 12 december 2009
SPJ-rappen ftw
Jag och Gabriel körde SPJ-rappen på SPJ:s jubileumsmiddag igår. Det var kul, eftersom Nöjd och Bagge hade silvertejpat fast den ena mikrofonen (min) i stativet. Lätt värt att rappa med stativ.
Efteråt kom flera (två) människor fram och ifrågasatte inte bara min nykterhet utan även om huruvida jag ens kan rappen utantill - "Snork snork, kunde du verkligen rappen när du gick upp? Hur mycket har ni övat på sistone?" Den enda missen jag gjorde var att jag började sjunga näst sista refrängen för tidigt, så jag sjöng den 1½ gång, inte för att någon bryr sig eller knappt märker någon skillnad, men ändå.
Gabriel kom fram till mig under efterfesten och sa något i stil med "Fan vad duktiga vi var idag, en massa människor har sagt till mig att det var asbra!"
Så Gabriel fick rosor och gröna ängar för sin insats, jag fick inte ens en klapp på axeln.
Fast det är klart, jag hade ju det där jävla stativet...
Efteråt kom flera (två) människor fram och ifrågasatte inte bara min nykterhet utan även om huruvida jag ens kan rappen utantill - "Snork snork, kunde du verkligen rappen när du gick upp? Hur mycket har ni övat på sistone?" Den enda missen jag gjorde var att jag började sjunga näst sista refrängen för tidigt, så jag sjöng den 1½ gång, inte för att någon bryr sig eller knappt märker någon skillnad, men ändå.
Gabriel kom fram till mig under efterfesten och sa något i stil med "Fan vad duktiga vi var idag, en massa människor har sagt till mig att det var asbra!"
Så Gabriel fick rosor och gröna ängar för sin insats, jag fick inte ens en klapp på axeln.
Fast det är klart, jag hade ju det där jävla stativet...
fredag 11 december 2009
Skryt
Här tänkte jag först skryta om hur jävla duktig jag varit idag.
Sen kom jag ihåg att jag är svensk.
Så det blir inget.
Sen kom jag ihåg att jag är svensk.
Så det blir inget.
tisdag 17 november 2009
John Bauer
Jag brukar kasta min snus varje gång jag går förbi John Bauer-hotellet. Jag gillar att tänka mig att alla som äter där (som egentligen vill vara pretentiösa aristorkrater) trampar i mitt äckliga snus med deras finskor.
fredag 13 november 2009
FML
Har praktik nu. Trevligt. Studiebesök i dag på Råslätts moské. Trevligt. Tänkte "Vi ska väl ändå åka buss dit? Trevligt."
Pass på det. Vi skulle cykla, vilket vore trevligt om jag nu hade haft en cykel dvs. "Det är lugnt, jag har en cykel, vi fixar det", menade min handledare. Trevligt.
När jag så kom dit imorse, efter att ha missat en buss och missat en hållplats när jag väl kom med en buss (knappen jag satt vid funkade inte, något jag inte insåg förän "GRÄSHAGSSKOLAN" dundrade förbi), hittade jag något som vid något tillfälle i dess existens skulle kunna ha kallats cykel. Numera hoppade kedjan, styret gnällde och framdäcket var lite skevt. Dessutom var ena trampan delvis sönder.
Jag skulle cykla sist, för att se till att inga glada 11-åringar cyklade ut framför långtradare och sådär. "Okej", tänkte jag. Trevligt. Jag önskade dock att någon hade tipsat mig om att investera i ett par handskar. När vi väl kom fram till Råslätt och jag steg av mitt mordvapen märkte jag att mina händer formligen hade frusit fast i gummit på handtaget. Hur jag ens lyckades växla är en gåta.
Inne i moskén var det också ganska kallt, och vi stannade inte ens så länge att jag han tina upp de isbitsformade stumpar som nu ersatte mina händer. Det var bara att stiga upp på mordvapnet igen och dra iväg, sist i ledet även denna gång.
Tillbaka på skolan åt vi tacos. Trevligt. Jag spillde salsa på min ljusblå skjorta, men tror att jag lyckades täcka över det med min palestinasjal det mesta av resten av dagen.
När jag kom hem ringde Ahsan angående det bidrag vi ska ta emot för Londonresan som detaljeras nedan. Eftersom jag fick lägga ut en del pengar själv för den ligger jag nu summa sumarum, alla konton hopslagna, ungefär 5k back. Med andra ord har jag nu knappt råd att åka buss, köpa snus och äta nudlar.
Ahsan informerade mig om att jag kommer att få mina pengar på tisdag. Kanske. Trevligt.
Fuck my life.
Pass på det. Vi skulle cykla, vilket vore trevligt om jag nu hade haft en cykel dvs. "Det är lugnt, jag har en cykel, vi fixar det", menade min handledare. Trevligt.
När jag så kom dit imorse, efter att ha missat en buss och missat en hållplats när jag väl kom med en buss (knappen jag satt vid funkade inte, något jag inte insåg förän "GRÄSHAGSSKOLAN" dundrade förbi), hittade jag något som vid något tillfälle i dess existens skulle kunna ha kallats cykel. Numera hoppade kedjan, styret gnällde och framdäcket var lite skevt. Dessutom var ena trampan delvis sönder.
Jag skulle cykla sist, för att se till att inga glada 11-åringar cyklade ut framför långtradare och sådär. "Okej", tänkte jag. Trevligt. Jag önskade dock att någon hade tipsat mig om att investera i ett par handskar. När vi väl kom fram till Råslätt och jag steg av mitt mordvapen märkte jag att mina händer formligen hade frusit fast i gummit på handtaget. Hur jag ens lyckades växla är en gåta.
Inne i moskén var det också ganska kallt, och vi stannade inte ens så länge att jag han tina upp de isbitsformade stumpar som nu ersatte mina händer. Det var bara att stiga upp på mordvapnet igen och dra iväg, sist i ledet även denna gång.
Tillbaka på skolan åt vi tacos. Trevligt. Jag spillde salsa på min ljusblå skjorta, men tror att jag lyckades täcka över det med min palestinasjal det mesta av resten av dagen.
När jag kom hem ringde Ahsan angående det bidrag vi ska ta emot för Londonresan som detaljeras nedan. Eftersom jag fick lägga ut en del pengar själv för den ligger jag nu summa sumarum, alla konton hopslagna, ungefär 5k back. Med andra ord har jag nu knappt råd att åka buss, köpa snus och äta nudlar.
Ahsan informerade mig om att jag kommer att få mina pengar på tisdag. Kanske. Trevligt.
Fuck my life.
tisdag 20 oktober 2009
London, SOAS, fails osv.
Resan till London gick riktigt smidigt. Lyckades timea in alla bussar/tåg/flyg i princip perfekt, så jag behövde aldrig vänta längre än 20 minuter på varje plats. Att resa ensam är ju dock tråkigt, och jag lyckades cementera hela dagens känsla av skräp redan kvällen innan:
Jag och Tom skulle toasta sittningen som var på kvällen, och det gjorde att jag var tvungen att lägga ner en hel del tid på den planeringen särskilt veckan innan. Personer med mer framförhållning hade såklart gjort det ännu tidigare, men det har aldrig varit varken min eller Toms starka sida. I vilket fall som helst blev sittningen lite försenad, och innan vi hunnit städa undan, diska och efterfesta med allt vad det innebar så hann klockan bli 23:00, ungefär. Jag hade massvis kvar att göra och hade inte packat färdigt, och skulle dessutom ta tåget klockan 09:02 dagen efter så jag passade på mer efterfest på kåren och gick hem istället.
Jag traskade bort mot HLK för att skriva ut mina boardingkort vid ettsnåret på morgonen, och upptäckte ungefär halvvägs dit att jag glömt mitt pass. Det fick alltså bli att gå upp tidigare på morgonen och göra det då istället. Jag lyckades emellertid få tag på biljetter till flygbussarna, EasyBus (som skulle ta mig från Stansted till London och tillbaka) och tågbiljetter till Göteborg. Det hela dessutom ganska billigt.
Efter att ha nästan försovit mig, skrivit ut boardingkorten, släpat min svintunga väska med det trasiga hjulet på och köpt en tidning på Pressbyrån satte jag mig tillslut på tåget och somnade nästan direkt. Jag vaknade lagom till att tåget rullade in på stationen i Göteborg och sen bar det iväg.
Torsdag kväll spenderades med Ahsan på en pub. Vi hann inte bli jättefulla innan jag var tvungen att ta tunnelbanan till Russel Square, eftersom den slutar gå strax efter dygnsskiftet. Med facit i hand var det kanske inte så dumt ändå, eftersom jag inte var ett dugg bakfull morgonen därpå. Vi åt full english breakfast på en pub, dock mitt i lunchen men eftersom att engelsmän har en ganska så vrickad syn på vad frukost är (ägg, bacon, bönor, korv, pommes, rostat bröd m.m.) så kändes det inte så konstigt ändå. Ahsan lyckas att äga sig själv genom att spilla ketchup över hela sin skjorta, men han lyckades dölja det mesta med en väst.
Debatten på kvällen gick inget vidare. Vi blev ihopparade med bland andra Cambridge A (eller "det bästa laget från en av de mest prestigefyllda skolorna med en av de bästa debattsällskapen i hela landet") och fick smaka ordentligt. Vi var vid det laget ganska fulla och hade whiskey med oss till debatten ("Just like Hitchens, you know!")
De fyra debatterna dagen därpå gick dock bättre. Jag lyckades dock börja morgonen med en runda fail. Hotellet jag bodde på serverade full english breakfast som ingick i priset, men eftersom jag skulle vara på King's Cross redan 08:30 åt jag bara en skål corn flakes och därefter gav jag mig av. När jag väl kom fram ringde Ahsan mig och följande konversation tog vid:
Jag: "I'm at King's Cross, I thought Mashall said we were supposed to be here by eight thirty?"
Han: "No man, the time changed. Didn't she call you?"
Jag: "I was on the tube..."
Han: "Oh..."
Jag hade med andra ord haft gott om tid att äta både bönor, bacon och ägg.
Som sagt gick dagens debatter bättre, även om jag hela tiden kände att jag stod på motsatt sida om motionerna jag skulle debattera för/emot. Dom säger att det är halva tjusningen med att debattera, men för oss n00bs är det svårare att finna den rätta passionen för ett ämne om man blir lottad i fel ände. Detta till trots gjorde vi hyfsat ifrån oss, och Ahsan var periodvis "lika bra som han var för två år sen, då han slutade debattera seriöst". Jag var dock sämst hela dagen.
På kvällen gick vi ut och drack en stund innan vi tog oss tillbaka till SOAS för att kolla på semifinalen. Därefter gick vi ut och drack en stund till innan finalen och därefter var det öppen bar på skolan. Det slutade såklart ungefär lika bra som väntat. Jag stapplade i säng halv tre på morgonen och vaknade med en skön vinbakfylla med tillhörande snusfläck på kudden.
Efter en ordentlig (full english) frukost kunde jag dock checka ut från hotellet, säga farväl till Ahsan med tillhörande sällskap och börja ta mig hemåt. Olyckligtvis var flera linjer i tunnelbanan stängda på söndagen, men jag lyckades åka runt halva centrum och slutligen ta mig till stationen jag skulle till, men min astunga väska i handen. Därefter tog det mig inte mer än typ tio minuter att hitta till rätt ställe där bussen skulle stanna, trots att jag aldrig tidigare varit ens i samma stadsdel (de som hört talas om mitt mindre fantastiska lokalsinne vet varför detta är en stor händelse för mig personligen). Jag spenderade mina sista pund på en Guinness på en närliggande pub innan jag lyckades avsluta helgens strapatser med att trampa i en smaskig kebabspya som någon engelsman kärleksfullt lämnat åt mig på gatan.
Fast det hela var inte riktigt slut där. Efter att ha rest i typ tolv timmar, med bara frukosten och en påse godis i magen, kom jag hem och kunde konstatera att det enda jag hade hemma var nudlar och även att våran spis var trasig. Detta lyckades jag emellertid hjälpa genom att värma vatten i micron och sen "koka" nudlarna i det efteråt, nästan helt utan att bränna mig.
Flawless fail.
Jag och Tom skulle toasta sittningen som var på kvällen, och det gjorde att jag var tvungen att lägga ner en hel del tid på den planeringen särskilt veckan innan. Personer med mer framförhållning hade såklart gjort det ännu tidigare, men det har aldrig varit varken min eller Toms starka sida. I vilket fall som helst blev sittningen lite försenad, och innan vi hunnit städa undan, diska och efterfesta med allt vad det innebar så hann klockan bli 23:00, ungefär. Jag hade massvis kvar att göra och hade inte packat färdigt, och skulle dessutom ta tåget klockan 09:02 dagen efter så jag passade på mer efterfest på kåren och gick hem istället.
Jag traskade bort mot HLK för att skriva ut mina boardingkort vid ettsnåret på morgonen, och upptäckte ungefär halvvägs dit att jag glömt mitt pass. Det fick alltså bli att gå upp tidigare på morgonen och göra det då istället. Jag lyckades emellertid få tag på biljetter till flygbussarna, EasyBus (som skulle ta mig från Stansted till London och tillbaka) och tågbiljetter till Göteborg. Det hela dessutom ganska billigt.
Efter att ha nästan försovit mig, skrivit ut boardingkorten, släpat min svintunga väska med det trasiga hjulet på och köpt en tidning på Pressbyrån satte jag mig tillslut på tåget och somnade nästan direkt. Jag vaknade lagom till att tåget rullade in på stationen i Göteborg och sen bar det iväg.
Torsdag kväll spenderades med Ahsan på en pub. Vi hann inte bli jättefulla innan jag var tvungen att ta tunnelbanan till Russel Square, eftersom den slutar gå strax efter dygnsskiftet. Med facit i hand var det kanske inte så dumt ändå, eftersom jag inte var ett dugg bakfull morgonen därpå. Vi åt full english breakfast på en pub, dock mitt i lunchen men eftersom att engelsmän har en ganska så vrickad syn på vad frukost är (ägg, bacon, bönor, korv, pommes, rostat bröd m.m.) så kändes det inte så konstigt ändå. Ahsan lyckas att äga sig själv genom att spilla ketchup över hela sin skjorta, men han lyckades dölja det mesta med en väst.
Debatten på kvällen gick inget vidare. Vi blev ihopparade med bland andra Cambridge A (eller "det bästa laget från en av de mest prestigefyllda skolorna med en av de bästa debattsällskapen i hela landet") och fick smaka ordentligt. Vi var vid det laget ganska fulla och hade whiskey med oss till debatten ("Just like Hitchens, you know!")
De fyra debatterna dagen därpå gick dock bättre. Jag lyckades dock börja morgonen med en runda fail. Hotellet jag bodde på serverade full english breakfast som ingick i priset, men eftersom jag skulle vara på King's Cross redan 08:30 åt jag bara en skål corn flakes och därefter gav jag mig av. När jag väl kom fram ringde Ahsan mig och följande konversation tog vid:
Jag: "I'm at King's Cross, I thought Mashall said we were supposed to be here by eight thirty?"
Han: "No man, the time changed. Didn't she call you?"
Jag: "I was on the tube..."
Han: "Oh..."
Jag hade med andra ord haft gott om tid att äta både bönor, bacon och ägg.
Som sagt gick dagens debatter bättre, även om jag hela tiden kände att jag stod på motsatt sida om motionerna jag skulle debattera för/emot. Dom säger att det är halva tjusningen med att debattera, men för oss n00bs är det svårare att finna den rätta passionen för ett ämne om man blir lottad i fel ände. Detta till trots gjorde vi hyfsat ifrån oss, och Ahsan var periodvis "lika bra som han var för två år sen, då han slutade debattera seriöst". Jag var dock sämst hela dagen.
På kvällen gick vi ut och drack en stund innan vi tog oss tillbaka till SOAS för att kolla på semifinalen. Därefter gick vi ut och drack en stund till innan finalen och därefter var det öppen bar på skolan. Det slutade såklart ungefär lika bra som väntat. Jag stapplade i säng halv tre på morgonen och vaknade med en skön vinbakfylla med tillhörande snusfläck på kudden.
Efter en ordentlig (full english) frukost kunde jag dock checka ut från hotellet, säga farväl till Ahsan med tillhörande sällskap och börja ta mig hemåt. Olyckligtvis var flera linjer i tunnelbanan stängda på söndagen, men jag lyckades åka runt halva centrum och slutligen ta mig till stationen jag skulle till, men min astunga väska i handen. Därefter tog det mig inte mer än typ tio minuter att hitta till rätt ställe där bussen skulle stanna, trots att jag aldrig tidigare varit ens i samma stadsdel (de som hört talas om mitt mindre fantastiska lokalsinne vet varför detta är en stor händelse för mig personligen). Jag spenderade mina sista pund på en Guinness på en närliggande pub innan jag lyckades avsluta helgens strapatser med att trampa i en smaskig kebabspya som någon engelsman kärleksfullt lämnat åt mig på gatan.
Fast det hela var inte riktigt slut där. Efter att ha rest i typ tolv timmar, med bara frukosten och en påse godis i magen, kom jag hem och kunde konstatera att det enda jag hade hemma var nudlar och även att våran spis var trasig. Detta lyckades jag emellertid hjälpa genom att värma vatten i micron och sen "koka" nudlarna i det efteråt, nästan helt utan att bränna mig.
Flawless fail.
onsdag 14 oktober 2009
London calling
Helt i linje med att vara ute i god tid så har jag som vanligt inte packat något än, jag har ingen aning om hur jag ska ta mig från Stansted till London och jag har bara en vag idé om hur jag ska ta mig från Jönköping till Göteborg (och tillbaka).
Tvätten är inte klar än, den ligger uppe i tvättstugan, och jag har inte några pengar att köpa bussbiljetter för.
Planet lyfter om ca. 36 timmar. Way to go.
Tvätten är inte klar än, den ligger uppe i tvättstugan, och jag har inte några pengar att köpa bussbiljetter för.
Planet lyfter om ca. 36 timmar. Way to go.
torsdag 8 oktober 2009
Capscapscapscaps
Igår kväll capsade vi på Akademien. Jag är inte speciellt duktig på caps. Man skulle kunna säga att det är en av mina svagheter. Jag hade inte sovit något natten innan och allt jag åt under hela dagen var en portion makaroner och ett par chorizo.
Kort sagt var capsen en mindre katastrof för mig personligen. Jag satte mig i en ring med flickvännen och hennes tillhörande kompisar, bara tjejer allihop. Sen blev jag ägd. Och full.
När capsen stängde lyckades jag emellertid ta mitt förnuft till fånga, promillen till trots. Jag beslutade mig för att gå hem och sova istället för att festa, eftersom jag hade gruppredovisning i morse. Sagt och gjort, jag gick hem och däckade direkt, klockan var 20:45 sist jag tittade på den. Om det var för att jag var full, trött, hungrig eller något kombination vet jag inte, men det har sällan varit så skönt att klättra i den där loftsängen.
Jag vaknade ganska tidigt, vid fyra på morgonen, lite bakfull, men ändå helt nykter. Bredvid mig i sängen låg min laptop som var påslagen. En snabb genomtitt av Firefoxs historik visade att jag i mitt rus inte postat struntprat på bara ett forum, utan två. Jag raderade kvickt posterna och kollade in vår IRC-kanal. Där hade jag också skrivit en massa skit om hur jag inte var full, strax innan jag förmodligen däckade. Hur det hela gick till, hur jag lyckades få upp datorn i sängen och varför ingen blev arg är fortfarande en gåta.
Fast det är klart, det var väl kul på capsen ändå.
Kort sagt var capsen en mindre katastrof för mig personligen. Jag satte mig i en ring med flickvännen och hennes tillhörande kompisar, bara tjejer allihop. Sen blev jag ägd. Och full.
När capsen stängde lyckades jag emellertid ta mitt förnuft till fånga, promillen till trots. Jag beslutade mig för att gå hem och sova istället för att festa, eftersom jag hade gruppredovisning i morse. Sagt och gjort, jag gick hem och däckade direkt, klockan var 20:45 sist jag tittade på den. Om det var för att jag var full, trött, hungrig eller något kombination vet jag inte, men det har sällan varit så skönt att klättra i den där loftsängen.
Jag vaknade ganska tidigt, vid fyra på morgonen, lite bakfull, men ändå helt nykter. Bredvid mig i sängen låg min laptop som var påslagen. En snabb genomtitt av Firefoxs historik visade att jag i mitt rus inte postat struntprat på bara ett forum, utan två. Jag raderade kvickt posterna och kollade in vår IRC-kanal. Där hade jag också skrivit en massa skit om hur jag inte var full, strax innan jag förmodligen däckade. Hur det hela gick till, hur jag lyckades få upp datorn i sängen och varför ingen blev arg är fortfarande en gåta.
Fast det är klart, det var väl kul på capsen ändå.
onsdag 23 september 2009
wtf?
Jag kan inte sova så för att roa mig själv rotade jag lite i några gamla bloggposter här. Jag hittade en massa skumma saker - pinsamma historier och pinsam svenska framför allt (jag antar att man är mindre noga med svenskan om man skriver 45 bloggposter per månad istället för tre). Jag hittade sånt jag inte minns att jag skrivit, vilket såklart är de allra roligaste att läsa.
Slutligen fann jag även ord som jag glömt av definitionen på - "dekolletage", till exempel. Det betyder tydligen "u-ringning", något jag var tvungen att använda Google för att få reda på. Jag använde ordet i en gammal anekdot som involverade mig själv, Klyftan, lite växel och ett "dekolletage".
Nu sitter jag är och undrar om jag druckit för mycket alkohol sen det skrevs, eller om jag bara ville vara pretentiös. Förmodligen är det en blandning av båda anledningarna, men ändå.
Slutligen fann jag även ord som jag glömt av definitionen på - "dekolletage", till exempel. Det betyder tydligen "u-ringning", något jag var tvungen att använda Google för att få reda på. Jag använde ordet i en gammal anekdot som involverade mig själv, Klyftan, lite växel och ett "dekolletage".
Nu sitter jag är och undrar om jag druckit för mycket alkohol sen det skrevs, eller om jag bara ville vara pretentiös. Förmodligen är det en blandning av båda anledningarna, men ändå.
tisdag 22 september 2009
tisdag 15 september 2009
Xena
TV:n står på i bakgruden och när jag kastade ett öga ditåt visade det sig att Xena var i full färd med att slåss mot en skurk vid namn "Gurkhan". Är det bara jag som finner det lika roligt som töntigt?
"Med hjälp av min alviska partner Mor Othen ska jag stoppa dig, Gurkhan!"
"Med hjälp av min alviska partner Mor Othen ska jag stoppa dig, Gurkhan!"
Blondinbella IGEN
Så var vi alltså framme vid resultatet av Blondinbellas tripp till New York for MTV-galan, och det blev ungefär så pinsamt som folk förutspådde.
Det värsta är att många kastar sig framför alla flames för att försvara Blondinbella, främst för kritiken mot dennes bristande engelska:
"Människor är så jävla fördömande och elaka. Låt henne vara nu då.. ingen är väl fan perfekt. Vad spelar det för jävla roll om hon är glansig i ansiktet eller inte pratar perfekt engelska? Pratar DU perfekt engelska, du som klagar i varenda inlägg hon gör??"
- Nej, jag talar inte perfekt engelska, men jag kan säga att jag definitivt talar bättre engelska än Blondinbella, utan att förhäva mig.
"Bra jobbat! Alla som klagar på din engelska snackar skit, du gjorde hur bra som helst ifrån dig."
- Nej, det gjorde hon inte.
"Tycker Löwengrip gjorde ett kanonjobb! Inte lätt att intervjuva alla de stora divorna. Hon är söt och hennes svenska accent är ju hela grejen. Vore ju bara löjligt ifall hon la på en amerikansk accent. Hoppas vi får se henne i fler tv-sammanhang."
- Ett i grunden bra argument, om det inte vore för att Blondinbella försöker fejka en brittisk accent (vilket hörs särskilt i hennes uttal av "lovely").
Sen kommer hjälteinlägget som räddar hela skiten:
"Jag har alltid försvarat dig när folk klankat ner på dig och din blogg och sagt hur dum och ointressant du är. Men detta var riktigt dåligt, på riktigt alltså. Visst var det modigt av dig att åka, men ibland är det minst lika modigt att inse sina begränsningar! Din engelska är pinsam och du ser omogen och tramsig ut framför kameran - inte professionell eller avslappnad för fem öre. Ser också ut som att du tror att du är lika intressant som kändisarna själva. Dags att komma ner på jorden, Bella. Suck. MTV - ni har sjunkit i många tittares ögon…"
- Tack för den, du får ställa dig bland de goda.
Det går såklart säga att "Blondinbella var säkert nervös bland alla divor", "Hon är ju bara typ 18" och andra liknande bortförklaringar till prestationen, men rent pragmatiskt är det uppenbart att det finns massvis med andra människor i vårt avlånga land som hade gjort ett bättre jobb. Kanske en riktig reporter? Någon som faktiskt har studerat journalistik?
For the record: Ja, jag är självfallet avundsjuk på Blondinbella - vem fan skulle inte vilja åka till New York gratis och stå och runka med kändisarna framför MTV-kamerorna en stund? Nej, jag hade nog inte gjort ett bättre jobb själv, trots att jag talar bättre engelska än Blondinbella. Ja, det här är nog mitt sista inlägg jag skriver om henne.
Bear with me.
Det värsta är att många kastar sig framför alla flames för att försvara Blondinbella, främst för kritiken mot dennes bristande engelska:
"Människor är så jävla fördömande och elaka. Låt henne vara nu då.. ingen är väl fan perfekt. Vad spelar det för jävla roll om hon är glansig i ansiktet eller inte pratar perfekt engelska? Pratar DU perfekt engelska, du som klagar i varenda inlägg hon gör??"
- Nej, jag talar inte perfekt engelska, men jag kan säga att jag definitivt talar bättre engelska än Blondinbella, utan att förhäva mig.
"Bra jobbat! Alla som klagar på din engelska snackar skit, du gjorde hur bra som helst ifrån dig."
- Nej, det gjorde hon inte.
"Tycker Löwengrip gjorde ett kanonjobb! Inte lätt att intervjuva alla de stora divorna. Hon är söt och hennes svenska accent är ju hela grejen. Vore ju bara löjligt ifall hon la på en amerikansk accent. Hoppas vi får se henne i fler tv-sammanhang."
- Ett i grunden bra argument, om det inte vore för att Blondinbella försöker fejka en brittisk accent (vilket hörs särskilt i hennes uttal av "lovely").
Sen kommer hjälteinlägget som räddar hela skiten:
"Jag har alltid försvarat dig när folk klankat ner på dig och din blogg och sagt hur dum och ointressant du är. Men detta var riktigt dåligt, på riktigt alltså. Visst var det modigt av dig att åka, men ibland är det minst lika modigt att inse sina begränsningar! Din engelska är pinsam och du ser omogen och tramsig ut framför kameran - inte professionell eller avslappnad för fem öre. Ser också ut som att du tror att du är lika intressant som kändisarna själva. Dags att komma ner på jorden, Bella. Suck. MTV - ni har sjunkit i många tittares ögon…"
- Tack för den, du får ställa dig bland de goda.
Det går såklart säga att "Blondinbella var säkert nervös bland alla divor", "Hon är ju bara typ 18" och andra liknande bortförklaringar till prestationen, men rent pragmatiskt är det uppenbart att det finns massvis med andra människor i vårt avlånga land som hade gjort ett bättre jobb. Kanske en riktig reporter? Någon som faktiskt har studerat journalistik?
For the record: Ja, jag är självfallet avundsjuk på Blondinbella - vem fan skulle inte vilja åka till New York gratis och stå och runka med kändisarna framför MTV-kamerorna en stund? Nej, jag hade nog inte gjort ett bättre jobb själv, trots att jag talar bättre engelska än Blondinbella. Ja, det här är nog mitt sista inlägg jag skriver om henne.
Bear with me.
Fail
Försökte precis blogga lite på Pedsex Parks blogg. Det blev så jävla dåligt att jag kaskadkräktes över hela mitt skrivbord (bildligt talat).
Så jag provar här istället.
Nej, det blev nog fan inte bättre.
brb
Så jag provar här istället.
Nej, det blev nog fan inte bättre.
brb
måndag 14 september 2009
Blondinbella - igen
På Aftonbladet.se kan man idag läsa om hur Blondinbella kommer att direktbevaka MTVs årliga Video Music Awards, och det var tydligen kontroverser om hur Kenza egentligen skulle ha det jobbet, men var tvungen att ställa in pga. sjukdom. Blondinbella får alltså flyga till New York, för att bevaka en gala och blogga om det direkt, vilket händer i skrivandets stund. Man kan alltså följa hela spektaklet på Blondinbellas blogg, om man nu är direkt suicidal.
"Det känns overkligt. Jag har laddat inför uppdraget genom att enbart prata engelska med min pojkvän och kolla på amerikanska och brittiska filmer", säger hon till Aftonbladet.
Det är sånt här som får mig att tappa tron på mänskligheten i allmänhet. Okej att Blondinbella är populär (ett mysterium som inte ens Miss Marple, Sherlock Holmes och hela Schooby Doos entourage skulle kunna lösa tillsammans), men det är fan inte rättvist att hon för det första tillåts att skriva sveriges största "blogg" och sen får ett reporteruppdrag ovanpå det.
"That's alright though, I'm used to stupid people doing jobs they are not qualified for by now"
- Yahzee, angående författare inom spelvärlden (fritt citerat).
Jag blir dock lite bitter, eftersom det finns så många bloggare i Sverige som är mycket bättre än Blondinbella, och som skulle kunna axla ansvaret på ett bättre vis. Det finns även en massa riktiga reportrar, som troligen är mycket mer insatta i mediavärlden som omringar MTV.
Ekonyheten om att dom ska höja studiemedlet gjorde att jag var lite gladare ikväll än vanligt, men tack vare Blondinbella är jag tillbaka till "dekadens och bitterhet".
"Det känns overkligt. Jag har laddat inför uppdraget genom att enbart prata engelska med min pojkvän och kolla på amerikanska och brittiska filmer", säger hon till Aftonbladet.
Det är sånt här som får mig att tappa tron på mänskligheten i allmänhet. Okej att Blondinbella är populär (ett mysterium som inte ens Miss Marple, Sherlock Holmes och hela Schooby Doos entourage skulle kunna lösa tillsammans), men det är fan inte rättvist att hon för det första tillåts att skriva sveriges största "blogg" och sen får ett reporteruppdrag ovanpå det.
"That's alright though, I'm used to stupid people doing jobs they are not qualified for by now"
- Yahzee, angående författare inom spelvärlden (fritt citerat).
Jag blir dock lite bitter, eftersom det finns så många bloggare i Sverige som är mycket bättre än Blondinbella, och som skulle kunna axla ansvaret på ett bättre vis. Det finns även en massa riktiga reportrar, som troligen är mycket mer insatta i mediavärlden som omringar MTV.
Ekonyheten om att dom ska höja studiemedlet gjorde att jag var lite gladare ikväll än vanligt, men tack vare Blondinbella är jag tillbaka till "dekadens och bitterhet".
torsdag 10 september 2009
Idiot
Igår hade vi förfest med de nya medlemmarna av Pedsex Park, och vi började med en presentationsrunda. Alla sa något i stil med "Jag heter [tilltalsnamn] men jag kallas för [P6-smeknamn]", och i mitt fall skulle det alltså bli "Jag heter Robin men jag kallas för Ex-man".
Lustig som jag är valde jag att istället säga "Jag heter Robin men jag kallas oftast för Idiot". En av de nya som satt precis bredvid mig trodde att jag var seriös och såg lite chockad ut. Grattis.
"Vi börjar åtta i morgon."
- Tom, någon gång under kvällen.
Jag bestämde mig för att gå hem tidigt därmed, så att jag skulle få sova lite ändå. Strax efter midnatt lämnade jag och flickvännen Akademien och gick hem för att sova. Jag vaknade bakfull och hungrig i hennes säng halv sju i morse. Efter att ha tagit mig hem till fots, duschat och tagit på mig civila kläder istället för overallen kollade jag skolans hemsida eftersom jag inte hade en aning om vilken sal vi skulle vara i. Det visade sig att vi började klockan nio.
"Okej", tänkte jag. "Hinner ju göra lite kaffe då istället."
Sagt och gjort diskade jag min perkulatorbryggare och fyllde på en ny laddning. Tio minuter senare tänkte jag nöjt för mig själv att det började lukta väldigt gott i rummet av allt kaffe. Detta är dock lite mystiskt eftersom bryggaren inte innehöll något annat än varmt vatten. Jävla skit.
Ungefär sju timmar senare står jag inne på eXpen och klagar högljutt över hur mycket fail min klass innehåller, med en massa n00bs som försöker kombinera "religiös tro med pragmatisk logik". Christian kallade mig intolerant, "särskilt för någon som ska bli religionslärare". Tack som fan för den.
Det hela cementerar ytterliggare min insikt om hur min status i världen egentligen är - och jag är nu rätt så övertygad om att det egentligen är jag som är en idiot och alldeles för dum i huvudet för att förstå att alla andra människor som vandrar på denna jord är mycket smartare än vad jag är.
Dom kan i varje fall koka kaffe.
Lustig som jag är valde jag att istället säga "Jag heter Robin men jag kallas oftast för Idiot". En av de nya som satt precis bredvid mig trodde att jag var seriös och såg lite chockad ut. Grattis.
"Vi börjar åtta i morgon."
- Tom, någon gång under kvällen.
Jag bestämde mig för att gå hem tidigt därmed, så att jag skulle få sova lite ändå. Strax efter midnatt lämnade jag och flickvännen Akademien och gick hem för att sova. Jag vaknade bakfull och hungrig i hennes säng halv sju i morse. Efter att ha tagit mig hem till fots, duschat och tagit på mig civila kläder istället för overallen kollade jag skolans hemsida eftersom jag inte hade en aning om vilken sal vi skulle vara i. Det visade sig att vi började klockan nio.
"Okej", tänkte jag. "Hinner ju göra lite kaffe då istället."
Sagt och gjort diskade jag min perkulatorbryggare och fyllde på en ny laddning. Tio minuter senare tänkte jag nöjt för mig själv att det började lukta väldigt gott i rummet av allt kaffe. Detta är dock lite mystiskt eftersom bryggaren inte innehöll något annat än varmt vatten. Jävla skit.
Ungefär sju timmar senare står jag inne på eXpen och klagar högljutt över hur mycket fail min klass innehåller, med en massa n00bs som försöker kombinera "religiös tro med pragmatisk logik". Christian kallade mig intolerant, "särskilt för någon som ska bli religionslärare". Tack som fan för den.
Det hela cementerar ytterliggare min insikt om hur min status i världen egentligen är - och jag är nu rätt så övertygad om att det egentligen är jag som är en idiot och alldeles för dum i huvudet för att förstå att alla andra människor som vandrar på denna jord är mycket smartare än vad jag är.
Dom kan i varje fall koka kaffe.
tisdag 8 september 2009
fredag 4 september 2009
Fael
Jag vaknade i morse, helt makalöst bakfull. Det kanske inte var så smart att dricka så snart efter att man blivit frisk och levt på en diet bestående av snabbnudlar och alvedon i fyra dagar?
Det var ju kul, ändå.
Det var ju kul, ändå.
tisdag 1 september 2009
Hoodie
Jag har en sån här tröja:
Tyvärr råkade min kära mor skicka den på en tur i torktumlaren för ett tag sen och den krympte. "Skit samma", tänkte jag, och kavlade bara upp ärmarna, och hade den ändå. Sen gick den sönder, i en av sömmarna till munkfickan. "Bummer", tänkte jag och lade den åt sidan.
Jag vet inte om det var febern, men jag satte mig tidigare och sydde sömmen för hand, med ett syetui jag fick av sektionen för ungefär ett år sen, och som jag inte använt tidigare. Jag provade tröjan efter att jag fäst tråden på samma sätt som jag lärde mig i slöjden för en herrans massa år sedan, och sömmen fullkomligt förintades igen.
Sen kom jag på att jag är student och limmade ihop skiten istället. Partial win.
Tyvärr råkade min kära mor skicka den på en tur i torktumlaren för ett tag sen och den krympte. "Skit samma", tänkte jag, och kavlade bara upp ärmarna, och hade den ändå. Sen gick den sönder, i en av sömmarna till munkfickan. "Bummer", tänkte jag och lade den åt sidan.
Jag vet inte om det var febern, men jag satte mig tidigare och sydde sömmen för hand, med ett syetui jag fick av sektionen för ungefär ett år sen, och som jag inte använt tidigare. Jag provade tröjan efter att jag fäst tråden på samma sätt som jag lärde mig i slöjden för en herrans massa år sedan, och sömmen fullkomligt förintades igen.
Sen kom jag på att jag är student och limmade ihop skiten istället. Partial win.
Bostongurka
Det slog mig just varför det har blivit så svårt att blogga numera. I egenskap av medlem av ett utskott till en sektion (blah blah), så går det inte bara att skriva vad som helst. Detta speciella utskott till denna speciella sektion har tidigare tampats med onda (och till stor del osanna) rykten om hur medlemmarna skött sina respektive privatliv i samband med dryckesvanor och andra studentikosa aktiviteter.
Som jag sa, alla rykten som cirkulerar eller någonsin har cirkulerat kring detta utskott till denna sektion är helt eller till del osanna, och bör inte uppfattas som seriösa av någon part.
I vilket fall som helst så är det svårt för mig att blogga om insparken (som har tagit upp all min tid de senaste veckorna) utan att på något vis starta helt befängda rykten, hänga ut både den ena eller den andra. Skit i det då.
Jag kan i varje fall berätta att jag var på kräftskiva hos flickvännens föräldrar i helgen. Jag var lite sjuk (förkylning och feber) och kände mig sådär pepp inför att sitta och äta en massa mat, men efter att jag spenderat en timme i säng med mitt DS och Chrono Trigger som sällskap kände jag mig lite bättre.
"Du ska väl ha en liten jävel?"
Ja, det är klart att dricka ren vodka är en riktigt, riktigt bra idé om man är sjuk. Särskilt om man redan börjar känna av ölen som druckits både innan och under själva måltiden. Jag blev i slutändan lite dräggig, men jag tror (och hoppas) inte att jag sa något dumt.
Flickan satt mest brevid och såg obekväm ut när jag berättade om hur vi träffades, en inte helt barnvänlig historia. Hennes syster med respektive fann dock berättelsen mycket underhållande.
Partial win.
Som jag sa, alla rykten som cirkulerar eller någonsin har cirkulerat kring detta utskott till denna sektion är helt eller till del osanna, och bör inte uppfattas som seriösa av någon part.
I vilket fall som helst så är det svårt för mig att blogga om insparken (som har tagit upp all min tid de senaste veckorna) utan att på något vis starta helt befängda rykten, hänga ut både den ena eller den andra. Skit i det då.
Jag kan i varje fall berätta att jag var på kräftskiva hos flickvännens föräldrar i helgen. Jag var lite sjuk (förkylning och feber) och kände mig sådär pepp inför att sitta och äta en massa mat, men efter att jag spenderat en timme i säng med mitt DS och Chrono Trigger som sällskap kände jag mig lite bättre.
"Du ska väl ha en liten jävel?"
Ja, det är klart att dricka ren vodka är en riktigt, riktigt bra idé om man är sjuk. Särskilt om man redan börjar känna av ölen som druckits både innan och under själva måltiden. Jag blev i slutändan lite dräggig, men jag tror (och hoppas) inte att jag sa något dumt.
Flickan satt mest brevid och såg obekväm ut när jag berättade om hur vi träffades, en inte helt barnvänlig historia. Hennes syster med respektive fann dock berättelsen mycket underhållande.
Partial win.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
