Det ser ut som om Blondinbella inte är Sveriges största bloggare/bloggerska längre.
Spontan reaktion: "Vad bra!"
Det ser också ut som om hennes efterträdare inte är mycket bättre.
Förväntad spontan reaktion: "FFFFFUUUUUUU-"
Men jag bryr mig förvånandsvärt lite. Eftersom "professionell bloggare/bloggerska" numera är synonymt med "dyslektisk mediahora" och eftersom 99% av alla människor är skit (och därmed tycker om skit) förtjänar fan Kissie att vara den största bloggerskan i Sverige. Hon ger ju bara folk vad dom vill ha.
söndag 13 december 2009
Dinosaurier och toalettpapper
Igår under Pedsex Parks julmus kom vi fram till att årets julklapp är antingen en dinosaurie eller ett paket toalettpapper.
Så nu vet ni.
Så nu vet ni.
lördag 12 december 2009
SPJ-rappen ftw
Jag och Gabriel körde SPJ-rappen på SPJ:s jubileumsmiddag igår. Det var kul, eftersom Nöjd och Bagge hade silvertejpat fast den ena mikrofonen (min) i stativet. Lätt värt att rappa med stativ.
Efteråt kom flera (två) människor fram och ifrågasatte inte bara min nykterhet utan även om huruvida jag ens kan rappen utantill - "Snork snork, kunde du verkligen rappen när du gick upp? Hur mycket har ni övat på sistone?" Den enda missen jag gjorde var att jag började sjunga näst sista refrängen för tidigt, så jag sjöng den 1½ gång, inte för att någon bryr sig eller knappt märker någon skillnad, men ändå.
Gabriel kom fram till mig under efterfesten och sa något i stil med "Fan vad duktiga vi var idag, en massa människor har sagt till mig att det var asbra!"
Så Gabriel fick rosor och gröna ängar för sin insats, jag fick inte ens en klapp på axeln.
Fast det är klart, jag hade ju det där jävla stativet...
Efteråt kom flera (två) människor fram och ifrågasatte inte bara min nykterhet utan även om huruvida jag ens kan rappen utantill - "Snork snork, kunde du verkligen rappen när du gick upp? Hur mycket har ni övat på sistone?" Den enda missen jag gjorde var att jag började sjunga näst sista refrängen för tidigt, så jag sjöng den 1½ gång, inte för att någon bryr sig eller knappt märker någon skillnad, men ändå.
Gabriel kom fram till mig under efterfesten och sa något i stil med "Fan vad duktiga vi var idag, en massa människor har sagt till mig att det var asbra!"
Så Gabriel fick rosor och gröna ängar för sin insats, jag fick inte ens en klapp på axeln.
Fast det är klart, jag hade ju det där jävla stativet...
fredag 11 december 2009
Skryt
Här tänkte jag först skryta om hur jävla duktig jag varit idag.
Sen kom jag ihåg att jag är svensk.
Så det blir inget.
Sen kom jag ihåg att jag är svensk.
Så det blir inget.
tisdag 17 november 2009
John Bauer
Jag brukar kasta min snus varje gång jag går förbi John Bauer-hotellet. Jag gillar att tänka mig att alla som äter där (som egentligen vill vara pretentiösa aristorkrater) trampar i mitt äckliga snus med deras finskor.
fredag 13 november 2009
FML
Har praktik nu. Trevligt. Studiebesök i dag på Råslätts moské. Trevligt. Tänkte "Vi ska väl ändå åka buss dit? Trevligt."
Pass på det. Vi skulle cykla, vilket vore trevligt om jag nu hade haft en cykel dvs. "Det är lugnt, jag har en cykel, vi fixar det", menade min handledare. Trevligt.
När jag så kom dit imorse, efter att ha missat en buss och missat en hållplats när jag väl kom med en buss (knappen jag satt vid funkade inte, något jag inte insåg förän "GRÄSHAGSSKOLAN" dundrade förbi), hittade jag något som vid något tillfälle i dess existens skulle kunna ha kallats cykel. Numera hoppade kedjan, styret gnällde och framdäcket var lite skevt. Dessutom var ena trampan delvis sönder.
Jag skulle cykla sist, för att se till att inga glada 11-åringar cyklade ut framför långtradare och sådär. "Okej", tänkte jag. Trevligt. Jag önskade dock att någon hade tipsat mig om att investera i ett par handskar. När vi väl kom fram till Råslätt och jag steg av mitt mordvapen märkte jag att mina händer formligen hade frusit fast i gummit på handtaget. Hur jag ens lyckades växla är en gåta.
Inne i moskén var det också ganska kallt, och vi stannade inte ens så länge att jag han tina upp de isbitsformade stumpar som nu ersatte mina händer. Det var bara att stiga upp på mordvapnet igen och dra iväg, sist i ledet även denna gång.
Tillbaka på skolan åt vi tacos. Trevligt. Jag spillde salsa på min ljusblå skjorta, men tror att jag lyckades täcka över det med min palestinasjal det mesta av resten av dagen.
När jag kom hem ringde Ahsan angående det bidrag vi ska ta emot för Londonresan som detaljeras nedan. Eftersom jag fick lägga ut en del pengar själv för den ligger jag nu summa sumarum, alla konton hopslagna, ungefär 5k back. Med andra ord har jag nu knappt råd att åka buss, köpa snus och äta nudlar.
Ahsan informerade mig om att jag kommer att få mina pengar på tisdag. Kanske. Trevligt.
Fuck my life.
Pass på det. Vi skulle cykla, vilket vore trevligt om jag nu hade haft en cykel dvs. "Det är lugnt, jag har en cykel, vi fixar det", menade min handledare. Trevligt.
När jag så kom dit imorse, efter att ha missat en buss och missat en hållplats när jag väl kom med en buss (knappen jag satt vid funkade inte, något jag inte insåg förän "GRÄSHAGSSKOLAN" dundrade förbi), hittade jag något som vid något tillfälle i dess existens skulle kunna ha kallats cykel. Numera hoppade kedjan, styret gnällde och framdäcket var lite skevt. Dessutom var ena trampan delvis sönder.
Jag skulle cykla sist, för att se till att inga glada 11-åringar cyklade ut framför långtradare och sådär. "Okej", tänkte jag. Trevligt. Jag önskade dock att någon hade tipsat mig om att investera i ett par handskar. När vi väl kom fram till Råslätt och jag steg av mitt mordvapen märkte jag att mina händer formligen hade frusit fast i gummit på handtaget. Hur jag ens lyckades växla är en gåta.
Inne i moskén var det också ganska kallt, och vi stannade inte ens så länge att jag han tina upp de isbitsformade stumpar som nu ersatte mina händer. Det var bara att stiga upp på mordvapnet igen och dra iväg, sist i ledet även denna gång.
Tillbaka på skolan åt vi tacos. Trevligt. Jag spillde salsa på min ljusblå skjorta, men tror att jag lyckades täcka över det med min palestinasjal det mesta av resten av dagen.
När jag kom hem ringde Ahsan angående det bidrag vi ska ta emot för Londonresan som detaljeras nedan. Eftersom jag fick lägga ut en del pengar själv för den ligger jag nu summa sumarum, alla konton hopslagna, ungefär 5k back. Med andra ord har jag nu knappt råd att åka buss, köpa snus och äta nudlar.
Ahsan informerade mig om att jag kommer att få mina pengar på tisdag. Kanske. Trevligt.
Fuck my life.
tisdag 20 oktober 2009
London, SOAS, fails osv.
Resan till London gick riktigt smidigt. Lyckades timea in alla bussar/tåg/flyg i princip perfekt, så jag behövde aldrig vänta längre än 20 minuter på varje plats. Att resa ensam är ju dock tråkigt, och jag lyckades cementera hela dagens känsla av skräp redan kvällen innan:
Jag och Tom skulle toasta sittningen som var på kvällen, och det gjorde att jag var tvungen att lägga ner en hel del tid på den planeringen särskilt veckan innan. Personer med mer framförhållning hade såklart gjort det ännu tidigare, men det har aldrig varit varken min eller Toms starka sida. I vilket fall som helst blev sittningen lite försenad, och innan vi hunnit städa undan, diska och efterfesta med allt vad det innebar så hann klockan bli 23:00, ungefär. Jag hade massvis kvar att göra och hade inte packat färdigt, och skulle dessutom ta tåget klockan 09:02 dagen efter så jag passade på mer efterfest på kåren och gick hem istället.
Jag traskade bort mot HLK för att skriva ut mina boardingkort vid ettsnåret på morgonen, och upptäckte ungefär halvvägs dit att jag glömt mitt pass. Det fick alltså bli att gå upp tidigare på morgonen och göra det då istället. Jag lyckades emellertid få tag på biljetter till flygbussarna, EasyBus (som skulle ta mig från Stansted till London och tillbaka) och tågbiljetter till Göteborg. Det hela dessutom ganska billigt.
Efter att ha nästan försovit mig, skrivit ut boardingkorten, släpat min svintunga väska med det trasiga hjulet på och köpt en tidning på Pressbyrån satte jag mig tillslut på tåget och somnade nästan direkt. Jag vaknade lagom till att tåget rullade in på stationen i Göteborg och sen bar det iväg.
Torsdag kväll spenderades med Ahsan på en pub. Vi hann inte bli jättefulla innan jag var tvungen att ta tunnelbanan till Russel Square, eftersom den slutar gå strax efter dygnsskiftet. Med facit i hand var det kanske inte så dumt ändå, eftersom jag inte var ett dugg bakfull morgonen därpå. Vi åt full english breakfast på en pub, dock mitt i lunchen men eftersom att engelsmän har en ganska så vrickad syn på vad frukost är (ägg, bacon, bönor, korv, pommes, rostat bröd m.m.) så kändes det inte så konstigt ändå. Ahsan lyckas att äga sig själv genom att spilla ketchup över hela sin skjorta, men han lyckades dölja det mesta med en väst.
Debatten på kvällen gick inget vidare. Vi blev ihopparade med bland andra Cambridge A (eller "det bästa laget från en av de mest prestigefyllda skolorna med en av de bästa debattsällskapen i hela landet") och fick smaka ordentligt. Vi var vid det laget ganska fulla och hade whiskey med oss till debatten ("Just like Hitchens, you know!")
De fyra debatterna dagen därpå gick dock bättre. Jag lyckades dock börja morgonen med en runda fail. Hotellet jag bodde på serverade full english breakfast som ingick i priset, men eftersom jag skulle vara på King's Cross redan 08:30 åt jag bara en skål corn flakes och därefter gav jag mig av. När jag väl kom fram ringde Ahsan mig och följande konversation tog vid:
Jag: "I'm at King's Cross, I thought Mashall said we were supposed to be here by eight thirty?"
Han: "No man, the time changed. Didn't she call you?"
Jag: "I was on the tube..."
Han: "Oh..."
Jag hade med andra ord haft gott om tid att äta både bönor, bacon och ägg.
Som sagt gick dagens debatter bättre, även om jag hela tiden kände att jag stod på motsatt sida om motionerna jag skulle debattera för/emot. Dom säger att det är halva tjusningen med att debattera, men för oss n00bs är det svårare att finna den rätta passionen för ett ämne om man blir lottad i fel ände. Detta till trots gjorde vi hyfsat ifrån oss, och Ahsan var periodvis "lika bra som han var för två år sen, då han slutade debattera seriöst". Jag var dock sämst hela dagen.
På kvällen gick vi ut och drack en stund innan vi tog oss tillbaka till SOAS för att kolla på semifinalen. Därefter gick vi ut och drack en stund till innan finalen och därefter var det öppen bar på skolan. Det slutade såklart ungefär lika bra som väntat. Jag stapplade i säng halv tre på morgonen och vaknade med en skön vinbakfylla med tillhörande snusfläck på kudden.
Efter en ordentlig (full english) frukost kunde jag dock checka ut från hotellet, säga farväl till Ahsan med tillhörande sällskap och börja ta mig hemåt. Olyckligtvis var flera linjer i tunnelbanan stängda på söndagen, men jag lyckades åka runt halva centrum och slutligen ta mig till stationen jag skulle till, men min astunga väska i handen. Därefter tog det mig inte mer än typ tio minuter att hitta till rätt ställe där bussen skulle stanna, trots att jag aldrig tidigare varit ens i samma stadsdel (de som hört talas om mitt mindre fantastiska lokalsinne vet varför detta är en stor händelse för mig personligen). Jag spenderade mina sista pund på en Guinness på en närliggande pub innan jag lyckades avsluta helgens strapatser med att trampa i en smaskig kebabspya som någon engelsman kärleksfullt lämnat åt mig på gatan.
Fast det hela var inte riktigt slut där. Efter att ha rest i typ tolv timmar, med bara frukosten och en påse godis i magen, kom jag hem och kunde konstatera att det enda jag hade hemma var nudlar och även att våran spis var trasig. Detta lyckades jag emellertid hjälpa genom att värma vatten i micron och sen "koka" nudlarna i det efteråt, nästan helt utan att bränna mig.
Flawless fail.
Jag och Tom skulle toasta sittningen som var på kvällen, och det gjorde att jag var tvungen att lägga ner en hel del tid på den planeringen särskilt veckan innan. Personer med mer framförhållning hade såklart gjort det ännu tidigare, men det har aldrig varit varken min eller Toms starka sida. I vilket fall som helst blev sittningen lite försenad, och innan vi hunnit städa undan, diska och efterfesta med allt vad det innebar så hann klockan bli 23:00, ungefär. Jag hade massvis kvar att göra och hade inte packat färdigt, och skulle dessutom ta tåget klockan 09:02 dagen efter så jag passade på mer efterfest på kåren och gick hem istället.
Jag traskade bort mot HLK för att skriva ut mina boardingkort vid ettsnåret på morgonen, och upptäckte ungefär halvvägs dit att jag glömt mitt pass. Det fick alltså bli att gå upp tidigare på morgonen och göra det då istället. Jag lyckades emellertid få tag på biljetter till flygbussarna, EasyBus (som skulle ta mig från Stansted till London och tillbaka) och tågbiljetter till Göteborg. Det hela dessutom ganska billigt.
Efter att ha nästan försovit mig, skrivit ut boardingkorten, släpat min svintunga väska med det trasiga hjulet på och köpt en tidning på Pressbyrån satte jag mig tillslut på tåget och somnade nästan direkt. Jag vaknade lagom till att tåget rullade in på stationen i Göteborg och sen bar det iväg.
Torsdag kväll spenderades med Ahsan på en pub. Vi hann inte bli jättefulla innan jag var tvungen att ta tunnelbanan till Russel Square, eftersom den slutar gå strax efter dygnsskiftet. Med facit i hand var det kanske inte så dumt ändå, eftersom jag inte var ett dugg bakfull morgonen därpå. Vi åt full english breakfast på en pub, dock mitt i lunchen men eftersom att engelsmän har en ganska så vrickad syn på vad frukost är (ägg, bacon, bönor, korv, pommes, rostat bröd m.m.) så kändes det inte så konstigt ändå. Ahsan lyckas att äga sig själv genom att spilla ketchup över hela sin skjorta, men han lyckades dölja det mesta med en väst.
Debatten på kvällen gick inget vidare. Vi blev ihopparade med bland andra Cambridge A (eller "det bästa laget från en av de mest prestigefyllda skolorna med en av de bästa debattsällskapen i hela landet") och fick smaka ordentligt. Vi var vid det laget ganska fulla och hade whiskey med oss till debatten ("Just like Hitchens, you know!")
De fyra debatterna dagen därpå gick dock bättre. Jag lyckades dock börja morgonen med en runda fail. Hotellet jag bodde på serverade full english breakfast som ingick i priset, men eftersom jag skulle vara på King's Cross redan 08:30 åt jag bara en skål corn flakes och därefter gav jag mig av. När jag väl kom fram ringde Ahsan mig och följande konversation tog vid:
Jag: "I'm at King's Cross, I thought Mashall said we were supposed to be here by eight thirty?"
Han: "No man, the time changed. Didn't she call you?"
Jag: "I was on the tube..."
Han: "Oh..."
Jag hade med andra ord haft gott om tid att äta både bönor, bacon och ägg.
Som sagt gick dagens debatter bättre, även om jag hela tiden kände att jag stod på motsatt sida om motionerna jag skulle debattera för/emot. Dom säger att det är halva tjusningen med att debattera, men för oss n00bs är det svårare att finna den rätta passionen för ett ämne om man blir lottad i fel ände. Detta till trots gjorde vi hyfsat ifrån oss, och Ahsan var periodvis "lika bra som han var för två år sen, då han slutade debattera seriöst". Jag var dock sämst hela dagen.
På kvällen gick vi ut och drack en stund innan vi tog oss tillbaka till SOAS för att kolla på semifinalen. Därefter gick vi ut och drack en stund till innan finalen och därefter var det öppen bar på skolan. Det slutade såklart ungefär lika bra som väntat. Jag stapplade i säng halv tre på morgonen och vaknade med en skön vinbakfylla med tillhörande snusfläck på kudden.
Efter en ordentlig (full english) frukost kunde jag dock checka ut från hotellet, säga farväl till Ahsan med tillhörande sällskap och börja ta mig hemåt. Olyckligtvis var flera linjer i tunnelbanan stängda på söndagen, men jag lyckades åka runt halva centrum och slutligen ta mig till stationen jag skulle till, men min astunga väska i handen. Därefter tog det mig inte mer än typ tio minuter att hitta till rätt ställe där bussen skulle stanna, trots att jag aldrig tidigare varit ens i samma stadsdel (de som hört talas om mitt mindre fantastiska lokalsinne vet varför detta är en stor händelse för mig personligen). Jag spenderade mina sista pund på en Guinness på en närliggande pub innan jag lyckades avsluta helgens strapatser med att trampa i en smaskig kebabspya som någon engelsman kärleksfullt lämnat åt mig på gatan.
Fast det hela var inte riktigt slut där. Efter att ha rest i typ tolv timmar, med bara frukosten och en påse godis i magen, kom jag hem och kunde konstatera att det enda jag hade hemma var nudlar och även att våran spis var trasig. Detta lyckades jag emellertid hjälpa genom att värma vatten i micron och sen "koka" nudlarna i det efteråt, nästan helt utan att bränna mig.
Flawless fail.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
